För ett par dagar sen hade jag världens märkligaste dröm.

Jag och några från klassen (eller vilka det nu var) startade krig mot tyskarna.

... ?

Vi tyckte att det vore roligt att skoja lite med dem, så vi sprang genom skogen (som var pulkabacken vid allmänna badet) ner till deras lilla borg och började skjuta på dem. Sen märkte vi att "Fan. De blev arga. Vi som bara villa skoja lite. Helskotta. He he... he." Snabbt som blixten springer vi tillbaka till våra små bilar som står uppe på Fagerstrand (min gata) för att ha en chans att hinna ifrån dem när de springer emot oss med sina vapen. Vissa strök med, oturligt nog. De var för långsamma. Tydligen så var jag snabb som vinden i den här drömmen.

Jag och fyra till åkte iväg i den lilla bilen. Resten har jag ingen aning om vart dom tog vägen. Upp i himlen, kanske. Sen åker jag framåt i tiden. När vi har blivit gamla och grå och sitter vid en ful parkbänk nånstans. Tänker tillbaka på det där kriget, och hur nöjda vi är med att vi lyckats hålla tyst om att det var vårt fel. Att det var vi som startat det bara för att skoja litegrann. För att vi hade tråkigt, typ. En hemlighet vi skulle bära med oss i graven.

Fullt normalt.