Så... tillbaka till kråkorna...

Jag satt lite för mig själv uppe på balkongen, skrapade lite, trallade lite på en fin liten låt...


... när hela himlen helt plötsligt fylls av kråkor. De kommer lite smygande från vänster, gömmer sig bland trädgrenarna, sitter en stund på hustaken... men de kommer närmre! De flyttar till nästa träd, nästa hus... min första tanke var att de skulle skita ner mig och jag blev skitskraj (jag hatar fågelbajs, alltså)... (som om det är någon som inte gör det?). Då slutar smygandet och alla kråkor flyger hejvilt överallt, och hela tiden kommer fler kråkor, från bakom vårt hus, från vattnet, från höger och vänster. Jag överdriver inte! Allvarligt talat. HELT SANT. Tillslut hamnar alla i grannens trädgård och jag är på betryggande avstånd, där jag står uppe på balkongen, helt paff. Sen flyger de iväg. Bara sådär.... Jaha? Vad ända in i helskotta var det där? De har cirklat runt mitt område sen dess, i ungefär fyra dagar. Och jag säger det igen: TA SKYDD, KRÅKORNA INVADERAR! Mänskligheten svävar i fara... DET ÄR UTE MED OSS.