Ett fönster speglar insidan - del 5

Genomskinlig som fönstret självt är jag. Lika ömtålig. Ett slag mot mig och jag går sönder. För evigt. Därför sitter jag här. I tryggt förvar. Från De Andra. Jag försöker att behålla en del. En egen del. Den värdefulla delen. Om den lever, lever även jag. Om än ej ett mänskligt liv.

Innanför min kropp finns nu inget värdefullt. Bara tankar hos de som kontrollerar mig. De värdelösa personer som inte har något bättre för sig. Innanför min kropp är jag inte lika mycket värd. Där existerar inte ordet värdefull. Ingen som kontrollerar någon annan är värdefull någonstans. Det är endast de själva som ser sig så. Att äga makt är att vara värdefull. Det är fel, fel. Så fel som det möjligt kan bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0