Hur jag förändrats som person från högstadiet till idag

Äntligen har jag tagit itu med ditt inlägg Björkman. Egentligen har jag redan berättat den här historien för er med min novell, men jag kan ta den kort igen.

När jag började på högstadiet var jag grymt blyg, grymt asocial och rätt tråkig. Jag gjorde inget som jag inte fick, inget spontant o.s.v. Efter några år hade jag förändrats litegrann. Jag skrattade mycket (om än väldigt fult, fick jag ofta höra, haha), var lite mer busig (och nej m&p, jag har inte snott alkohol från ert spritskåp eller kirrat från nån langare, jag smakade bara, ok?) och så var jag väl en gnutta mer pratsam, även om jag i princip aldrig pratade med människor av det motsatta könet.

Sedan, vet ni som läst novellen jag nämnde, så drog jag en nitlott och jag föll tillbaka i mina gamla vanor och var halvdöd ett tag. Men så kom jag över det och började på gymnasiet. Och det var väl här som den största 'förvandlingen' skedde, om man nu ska prata sånt. Numera tycker jag inte att någonting är pinsamt, jag KAN babbla på mycket om jag har lust och om jag känner mig trygg med de personerna som jag pratar med (men jag skulle fortfarande kalla mig själv för asocial) och jag har världens bästa humor (kirrades iofs redan i högstadiet). Jag gör iofs fortfarande inte saker som jag inte får, men jag gör det bara pga att jag själv inte vill. T.ex. hade jag som mål att inte dricka förrän jag fyllde 18. Då blev det så.

Om man ska leta efter orsaker till att jag förändrats så är det väl dels de i min omgivning (som är så jäkligt härliga människor), men också att jag själv bestämt mig för hur jag själv vill vara och då satsat på att bli så. Sedan har jag börjat se på saker och ting på att annat sätt än tidigare, vilket jag nästan är övertygad om beror på att jag började tänka så förbaskat mycket efter det som hände i högstadiet. Jag ser allt på mitt egna sätt. Det är som texten jag la upp förut "How to be an explorer of the world". Så levde inte jag mitt liv förut. Jag hade en helt annan syn på världen och på människor. Nu är jag mer uppmärksam, lägger märke till hur folk ser ut, hur de rör sig, hur de är och hur de beter sig och hur de kan tänkas bete sig i framtiden. Jag tänker på hur rummet jag är i ser ut och vad det luktar.

Enligt mig har allt som hänt mig hittills påverkat mig positivt. Det gjorde mig starkare som person och jag uppskattar mig själv mer för att jag vågar göra det jag vill och vara den jag är. Att tänka har blivit min favorithobby och det är tack vare allt.

Om jag ska nämna någonting negativt, så kan jag väl säga att min syn på kärlek har förändrats. Jag säger att jag inte riktigt tror på kärlek, för än har jag inte upplevt det, och just nu känner jag att jag inte KAN bli kär. Jag blir inte kär. Bara. Om det beror på rädsla eller något annat har jag inte kunnat komma fram till än..

>

Kommentarer
Postat av: Björkman

Sent omsider :) Men thanks, jag är nöjd (Y) Försöka förstå hur olika människor fungerar är alltid lika intressant. I think you'd agree on that one. Man lär sig alltid saker.

2010-11-04 @ 22:26:09
URL: http://borgar.blogg.se/
Postat av: Lisa

Jag tror det är de som inte tror de kan bli kära som är de som får uppleva äkta kärlek. För en dag kommer det bara från ingen stans och då vet man att det är på riktigt för man hade inte gått runt och letat efter det :)

2010-11-12 @ 09:37:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0