I vår familj är vi inte särskilt religiösa. Mamma och pappa gick till och med ur svenska kyrkan förra året (men avrådde oss från att göra det innan vi gift oss, så att vi får ha mysiga kyrkobröllop). Så när jag och Ida kom i konfirmationsåldern sa vi att den enda anledningen till att vi skulle konfirmera oss skulle vara presenterna och eventuellt lägret. M&p kom då med lösningen att vi får en avslutningspresent när vi slutar nian, istället för konfirmationspresenter. Asbra, tyckte vi (Y). Så när Ida slutade nian fick hon en betald resa till Göteborg med sin pojkvän och Liseberg. När jag slutade nian valde jag att åka till mysiga Linköping med mamma och shoppa upp pengarna. Men så kom Johanna.

Hon ville väldigt väldigt gärna åka på det där lägret, för att alla säger att det är så sjukt apkul. Eftersom detta bröt mot våra tidigare traditioner, blev det lite fel. Johanna ville fortfarande ha avslutningspresenten, vilket innebar att själva konfirmationen inte blev så märkvärdig. Familjen, mor- och farföräldrar och lite fika fick räcka. Dock kände m&p att de var tvungna att köpa nååågonting. Bara nåt litet.

Så då köpte de 18 rör pringles.

Vilket är just varför jag älskar mina föräldrar.