Jag är livrädd för varma saker. Varma ugnar, spisar, stekpannor, strykjärn, kokande vatten. Burrr. Det finns mycket att vara rädd för där, förstår ni. Tänk... om man står och kokar vatten och blir akut skittörstig och bara dricker det första man ser. Poff. Dödelidöd.
Eller om man står och stryker tvätt och tänker "Jamen JA! Jag kan stryka bort mina rynkor istället för att använda dyra krämer, HURRA!". Poff. DÖD.
Eller om man sitter vid en brasa och får för sig att "Nejmen gud så gott det vore med lite aska, bäst att plocka innan det svalnar" och så sticker man in handen och så vips! så brinner hela jag och POFF. Död.

Ni ser att riskerna är oändliga. Aldrig någonsin att jag tänker utsätta mig för sånt frivilligt. För om man har den minsta gnuttan otur så vips! så står man där och knackar på pärleporten och säger  "Hej, jag heter Sofia och jag dog när jag kokade vatten, har ni en sån avdelning här? Nähä, jaha, ajaj, jag får väl sitta bland de okategoriserade dödmänniskorna därborta." Där man då finner Lasse som dog när han piskade mattor för att han nös så kraftigt p.g.a. allt damm, fick en hejdundrande whiplash och bröt nacken. Där finns också katten Missan som somnade inne på kattoaletten och dog av att ha andats in alla kissångor. Och tillsist 47-årige Kalle som blev så arg när han dog på World of Warcraft att han under sitt raseriutbrott kastade iväg sitt tangentbord, som sedan landade på hans studsmatta, flög tillbaka och rätt i huvet på honom. Poff. Dödelidöd. Och där skulle då mitt sällskap för resten av evigheten finnas. Hallelujah.

Förstår ni? Onödigt att ta risken.