Sånt jag aldrig förstod i Magnus Uggla-låtar

När jag var liten lyssnade vi alltid på Magnus Uggla i min familj. Jag kunde texten till de flesta låtarna men jag kommer ihåg att det var några saker som jag så att säga aldrig riktigt.. fattade. 


1. "Hotta brudar": Vad är "hotta" liksom? Säger han fel? Han menar väl ÅTTA? Åtta brudar från Djursholm är mer logiskt.

2. "Kung för en dag": Varför är siffran 25 så bra och varför tusan kallar han sig kung i något som kallas bar? Vad är "pepparshots"?

3."4 sekunder": Jaa.. asså... 4 sekunder är ju inte så lång tid. Går rätt snabbt att räkna. Man hinner inte leka mycket på 4 sekunder... det håller jag med om. (och vad är en "blöt slät"? låter slemmigt)

4. "Staffans matematik": "Om hon så tar dig på bar gärning, neka, den var aldrig inne" så trodde jag att han pratade om en boll i typ baseboll. "DEN VAR UTE!" liksom.


Jag avslöjade dock aldrig för någon att jag inte fattade. Jag sjöng järnet och låtsades som att jag förstod tills jag efter ett par år gjorde det. Då var jag ganska nöjd att jag på ett rätt sneaky sätt glidit igenom hela "jag är liten och korkad-fasen". (eller så fattade alla att det inte finns sexåringar som vet vad blöta slätar är för något) 

det rinner vita blodkroppar från mig

Jag gör typ ingenting annat än sitter och snyter mig idag. Blev nyfiken på vart allt snor kommer ifrån så jag googlade.

118118 sa såhär: "Snor är den vätska som bildas av slemhinnorna i näsan. Det består till störst del av vita blodkroppar, som är kroppens virusbekämpare. Under förkylning eller sjukdom ökar snorproduceringen då många vita blodkroppar dör. Kroppen kan producera cirka en halvliter snor på ett dygn!"

Då kan jag säga att jag producerat minst det dubbla. Minst.

Och så är det ju faktiskt sjukt sorgligt att så många ska behöva dö bara för att jag är sjuk. Ska nog begrava alla mina snorpapper ute i trädgården sen. Verkar som the right thing to do.

Ja, asså... hej

Sitter här utan byxor och tänker på hur det kan vara så stor skillnad i smak på smält ost och osmält ost. Smält ost är gott. Osmält ost är äckligt. Varför?

Bara en tanke liksom.

Om idag var min första dag i livet

Tänk er att för första gången öppna ögonen och insupa allt som händer runt omkring. Inte som nyfödd bebis, utan nyfödd vuxen. Man lägger märke till allting. Hör allt, ser allt. Och man kan gå runt som man vill, känna på vad man vill. Man ligger inte helt hjälplös i en liten stol med en napp i munnen. Jag vet hur härligt det kan vara att uppleva en sak för första gången. Att istället uppleva allting för första gången måste vara storslaget.

Det första jag skulle vilja se är stjärnhimlen, för den får mig alltid att fundera.
Det första jag skulle vilja känna lukten av är nybakta bullar, för det får mig att känna mig trygg.
Det första jag skulle vilja känna smaken av är nyplockade hallon, för det äter jag aldrig trots att det är så gott.
Det första jag skulle vilja känna känslan av är en kram från någon som betyder mycket för mig, för det är viktigt att såna personer finns.
Det första jag skulle vilja höra är All these things that I've done med The killers, för den låten får mig att känna mig stark.

Och det första jag skulle göra är att baka en kladdkaka och titta på Fairly Odd Parents, bara för att det är den bästa mat/tv-kombon som finns.

Ödet är ingen väg

Äntligen - plugget är igång. Och jag kommer inte ihåg någonting. Matte E, vaede? typ. Jag mår seriöst dåligt.

Så därför pratar vi om någonting annat istället.

Tror ni på ödet? När två personer träffas på någon random plats p.g.a. någon random orsak och så blir de kära och lever lyckliga i alla sina dar och så ba.. "det var ödet". Man ba.. "nej".

Ödet finns inte. Det är bara en rad slumpmässiga händelser, inget mer. Det finns ingenting som är förutbestämt. Det mesta som sker i mitt liv, sker p.g.a. vad jag tänker och vad jag vill och inte för att någon/något/typingen suttit och bestämt det åt mig. Det finns folk som slutar tro på att saker och ting kan ske bara för att "ödet" en gång i tiden gått emot det. De ger liksom upp. Hur stor är chansen att det någonsin händer då liksom? Vava? Eller typ.. "nej, det lämnar jag åt ödet.. om det är meningen att det ska hända, så gör det det." Nä. Typ inte. Det är DU som får det att hända. Det känns som att ödet är något man kan skylla på om man inte orkar ta tummen ur röven och kirra biffen själv. Eller så är det något man använder i efterskott för att sprida lite magi över det hela.

Det är förstås bara min åsikt. Jag har flera vänner som tror på ödet, och det får ni väldans gärna göra. Man får tro på vad man vill, av vilken orsak man vill så länge man tillåter andra att tro på annat.


Vad är meningen med livet?

Den frågan finns det en jäklans massa svar på. Vissa säger att målet är att uppleva så mycket som möjligt, resa jorden runt, bli rik eller skaffa fjorton barn. Andra måste ha nått toppen av karriären eller gifta sig med nån smackidanksnygg brud innan de dör. Men nja, jag vet inte riktigt. Det är väl inte riktigt jag, kanske.

Min mening med livet?

Kortfattat: När jag sitter i min gungstol när jag är 105 bast vill jag vara nöjd med det jag gjort och den jag varit.
Långfattat: Jag vill känna att jag tagit både chanser och risker, bara gjort vad jag vill, när jag vill. Jag har någon gång känt mig extremt lycklig, varit fri, självständig och bara kört på. Jag har alltid varit mig själv, aldrig konstlat till det för någon annans skull för sånt är bara dumt.

Plus: att bli ihågkommen


för den jag är, haha

Novellskrivning på g



En del av idén till novellen. Får se om det blir något av det.

Det är därför jag älskar att sova

Det var The Human Centipede. Den första av fyra-fem filmer. Den gick på tv på kvällen och jag bestämde mig för att titta. Helt plötsligt är jag inne i filmen, tillsammans med några från min klass, främmande människor och Olle Hedberg. Jag säger till Olle att han är ascool och så får jag en kram. Nejmen så mys. Vi åker runt i två små bilar, kommer till något ställe, ett garage? Vi stannar där, hur som helst. Vi inser att mannen som bor där är sjuk i huvudet. Han går till den tjocka granntanten som precis ska köra iväg med sin bil och sprutar in sömnmedel i hennes nacke. Ingen märker något förrän sprutan ligger på marken - vi får panik. Springer tillbaka till garaget allihopa. Vart tog han vägen?

Sedan går det en tid. Till slut förstår gubben att vi bor i hans garage och kommer dit. Han tar med någon av oss, vem det är spelar ingen större roll. Let's call him Emil. Han gör något med Emil så att han blir lite zombie, som i trans. Emil kommer för att försöka bära med oss till gubben. Det är först då jag inser att jag är i filmen Human Centipede. Han ska tamigfasen göra tusenfotingar av oss. Crazy man. Jag tänker fan inte bli ett kryp. Larv kan du va själv.

Så försvinner gubben och Emil. Med någon till som de transifierat. Så springer vi tillbaka till garaget. Sitter kvar där istället för att springa iväg. Jag verkar vara den enda som inser att det är en sjukt dum idé. Jag försöker få de andra att packa ihop sig i bilarna så vi kan ta oss därifrån, men då kommer gubben tillbaka. Igen.

Här är det lite luddigt, men jag tror att jag tar med mig någon och springer därifrån för fulla muggar. Genom en skog, lånar någons sparkcykel, ramlar, springer genom en till skog, kommer till Grönalund. Begriper att jag hamnat fel och springer tillbaka. Äntligen har jag kommit på hur jag ska väcka mina vänner från transen - jag måste slåss. Slå dem rätt i fejjan. Första gången går det inte lätt... jag missar varje gång, trots att han står helt stilla. Till slut får jag till det, blir värsta fightern. Räddar alla mina små vänner. Jag tror att det var någon mer där som hjälpte till.

Och gubben försvann.

Det var verklighetens Human Centipede-film. Tha bad dood lost. Detta gjorde i och för sig att filmen aldrig blev vad filmen skulle vara. Det fanns ingen mänsklig tusenfoting, och den enda som förstått att det var meningen var jag. Och inte fanns det någon som kunde höra mina tankar.

Fett värdelöst. Men lite spänning i vardagen.

Men fuck you tiden

På naturkunskapen idag pratade vi om universums uppkomst och lite sånt. Vi kom in på att universum bara växer och växer och att det utanför inte finns ett piss. Ingenting. Ingen tid, inget rum. Jag förstår det inte nu och kommer förmodligen aldrig att göra. Så jag släppte det. Men sen började han prata om tid. Att ju lägre gravitation, desto snabbare går tiden. Hm, okej? Det var tydligen några forskare för x antal år sedan som hade tagit två exakt likadana klockor, satt dem på samma tid och sedan placerat den ena på marken och den andra högst upp på ett berg. Efter några månader tittade de på klockorna igen och såg att bergsklockan gått snabbare.

Wtf?

Smarta Elin frågade då om det skulle bli samma sak om man istället använde sig av en digital klocka (för det är trots allt logiskt att någonting som snurrar, snurrar snabbare när det är mindre gravitation, men en digital klocka är ju lite annorlunda...) Han sa "ja".

Wtfwtf?

Helt omöjligt. Jag har varit paff sedan dess.

Jag förstår verkligen nada.

tro

Idag spenderade jag cirka tio minuter (och jag VET att det inte går att "spendera" tid... bara pengar...) på att fundera över min tro. Inte bara på Gud utan på lite allt möjligt. Jag kom fram till följande:

Om någonting inte är logiskt eller om jag aldrig upplevt/sett det själv, tror jag inte på det. Exempel:

- Gud
- Helvetet
- Kärlek
- Spöken
- Jordens undergång 2012

Aliens däremot... det är någonting jag tror stenhårt på. Jag tycker att det är totalt väldigt jätteologiskt att det inte skulle finnas intelligent liv någon annanstans än på vår planet i heeela universum (som är sjukt stort, för er som inte visste). Impossible. (på franska, inte engelska). Jag har tyvärr ingen aning om hur dessa varelser skulle se ut, men jag tror att vår bild av en alien är fel.


(har lagt ungefär fem minuter på att hitta en bild som skulle kunna passa till det här inlägget, men misslyckades. därför får inlägget ett sånt här pafft slut.)

Säg typ stjärt istället

Är det bara jag som stör mig på folk som  h e l a  tiden skriver "iväg med älskling", "saknar älskling", "är med älskling", "ska träffa ÄLSKLING". Gosh. Och nej, jag är inte avundsjuk. Jag står helst utanför det där. Kärlek och sånt.. Inget för mig. Men sluta för guttes skull att använda ordet "älskling" så jäkla mycket. Det är inte ens ett fint ord, med tanke på att det finns två L i.

Och där har ni min åsikt. As if you asked for it.



Vilket buttert inlägg det blev, även om jag menar vad jag skriver. Jag slänger in den här för att piffa upp lite:

En av mina favoriter.
"Randy knew that it would probably cost him his life, but he had always dreamt about smacking a panther with a sausage."

Under min vistelse på landet lärde jag mig tre saker

1. Kräm är som potatismos - man tror att man tar lagom mängd, men man äter ändå bara hälften.

2. Det är omöjligt att stoppa en påbörjad flagning

3. Man kan stoppa en zombiespridning i kroppen med salt

Sofia funderar

Under en av mina fina chattstunder med Fisk, kom vi över orden "nödig" och "nödvändig".

"Nödig" är ett ord som i princip alltid används när man menar att man är skitnödig. Det vet alla. "Nödvändig" är ett ord som man använder när man ska säga att något är... nödvändigt. Ni förstår. Varför kan man inte säga "Det är nödigt att ge Sofia en klubba"? Vavava? Då förstår aldrig någon vad man står och säger.

Sen kom jag att tänka på ordet "onödig". Det måste ändå vara det knäppaste ordet. Man kan säga att det är onödigt att ge Sofia en klubba, men man kan inte säga "Jag är onödig" som i "Jag behöver inte bajsa".

Vart försvann logiken?

Borde det inte vara så att onödig är motsatsen till nödig och onödvändig motsatsen till nödvändig?


(nu ville inte ens min rättstavare godkänna ordet "onödvändig". Inte "rättstavare" heller, för den delen.)


Första bilden som kommer upp om man googlar "onödig". Detta ska alltså föreställa ett blåbärsmonster som inte är i behov av att skita ELLER så är det bara en väldigt onödvändig bild.

Jag har alltid undrat...

... hur lång tid det skulle ta att smälta en hel hushållsost i mikrovågsugnen?

Blir det tillräckligt mycket ost för att det ska rinna ut när man öppnar luckan?

Hur lång tid tar det innan den stelnar igen?

Kan man göra som små osttappar om osten stelnar i farten?


Jag måste definitivt experimentera någon gång. Om jag bara hade en osts smältentalpi hade jag lätt kunnat räkna ut det här med miniräknaren. Fast det hade varit grymt mycket tråkigare.


Att göra innan jag dör:
• Smälta en hel hushållsost i mikron.



Sofia snackar svenska

Jag har i princip inga politiska åsikter över huvud taget. Jag kan nästan nada om politik, samhället o.s.v. Kaaanske för att det är totalt ointressant. Kanske. Så när jag uttalar mig om det här, så finns det säkert flera som anser att jag är helt bakom flötet, ute på djupt vatten och blabla, men.. je ne pas bryr mig. För när jag läste om det idag (igen) så blev jag bara... fundersam. Det är knäppt.


... .. .. ....

... Varför ser folk den svenska flaggan som en rasistisk symbol? Jag tycker att det är grymt konstigt. Jag kommer ihåg på skolfotot i högstadiet, då fick man inte ha en Sverige-tröja på sig. Då var man rasist. Jag antar att de säger så för att det har flyttat fler och fler människor hit från olika ställen världen över, och att om vi då håller på med vår fina svenska flagga så betyder det att... vi inte tycker om dem? Att vi har något emot dem? Är det så? Alltså.. jag förstår verkligen inte. Jag har inga som helst problem med att folk från andra länder flyttar hit till oss i Sverige. Nemas problemas. Men det är ju trots allt Sverige de har flyttat till. Sverige... svenskar... svensk flagga... är det konstigt kanske?

Och nu finns det säkert ett ton människor (vilket kan betyda 200 eller 3 människor) som har en jädra massa åsikter om det här. Blablabla. Men enligt mig finns det inget att diskutera. Svenska flaggan är inte rasistisk. Men jag kanske lever i min egen lilla värld.

Tuffa fåglar (... yao)

Hur funkar fåglar?

Jag menar.. de hittar ju precis vart som helst. Till Afrika, till Asien, Amerika, Uppsala... Duvor kan ju till och med hitta till en adress. Men hur ända in i rumpan gör dom det?

Första gången som jag började fundera på den saken var när jag hörde Smurfarnas låt "Grubbelsmurfen" när jag var liten. Där sjunger dom "Grubbelsmurfen, rynkar visst pannan. Han vill gärna se kompassen som fåglarna nog måste ha, för att hitta vägen hem igen från Afrika." Och sen dess har jag funderat. Och funderat. Och funderat. (Och inte bemödat mig om att googla) (... fundera är ju trots allt rätt så kul).

Så, får några dagar sedan läser jag på mjölkpaketet att man TROR att fåglar har en sorts magnetisk kompass, som troligtvis sitter i ögonen.

...

..... ofta?

HAR de alltså en liten manick därinne som visar vägen?

ÄR det så? Jag blev paff. Fullkomligt jättepaff. Jag vill också ha!


/Sofia utan lokalsinne

Kylskåp UT

Vi plockade ut kylskåpet ur köket idag. Så får man ser det här på kylskåpsväggen:



Vem fan har skitit på vårt kylskåp!?

Mysteriet Vanten

Jag kommer få dras med det här för resten av mitt liv. Inte få vet hur det gick till. Jag kommer bli knäpp.

Ni minns vanten jag la upp här igår? Som visade sig vara Fiskens? Det VAR ett mirakel. Ett riktigt jäkla mirakel. Grejen är att hon tappade den för cirka två veckor sen (under le sportlov) efter att vi hade varit i Vällingby. Hon kunde ha tappat den precis vart som helst så vi fann ingen anledning att springa tillbaka och leta.

Igår när jag gick hem från skolan (den vanliga lilla trudelutten mellan hus och buss), så ligger den där. På en ellåda. Bara... ligger där. Hur tusan kom den dit? Efter TVÅ VECKOR. Det kan ha varit så att den varit begravd i snön och krupit fram nu när det börjar smälta och så har någon snäll tant lagt upp den på det lilla elskåpet. Men den idén sprack. Vanten var inte det minsta våt. Eller kall. Eller frusen.

Är det någon som har tagit hem den till sig eller? För hur sjutton har det annars gått till? Någon ensam gammal gubbe som tog hem den som sällskap, för att den var fin. Och sen kommit på att någon kanske saknat den och lagt ut den på elskåpet. OFTA, typ.

NU KOM JAG PÅ EN IDÉ! Den kanske låg BAKOM elskåpet! Någon hade lagt upp den dagen efter men sen har den halkat ner! JAJAJA! Så kan det vaaa! Och det var därför jag inte såg den tidigare. Mais ouiiii. En lösning. Kanske. Typ. Fast den var ju varken våt eller kall....

Fasiken.

OM det finns någon därute som känner sig skyldig för att ha tagit hem vanten för att sedan lämna tillbaka den. HÖR AV ER FÖR GUTTES SKULL! Jag ruttnar annars.

Rolig lapp

På en dörr i skolan:

Hahaha. Hur tusan ska dom där inne veta om man står därute och inte knackar? Fetaost-ballt om de har en supersmart radar-dator därinne :D!

*pip pip pip* Bertil "Gurkan" Hispig står 3 cm från dörren och är i desperat behov av att komma in. Välj ett alternativ:
Alternativ 1: Öppna dörr (rekommenderas ej)
Alternativ 2: Spela upp "Var i tid, var i tid, var i tid"-låten
Alternativ 3: Strunta i elev p.g.a. dålig andedräkt. Ge honom eventuellt ett tuggummi genom nyckelhålet.
Alternativ 4: Öppna och stäng snabbt. För att retas. Öppna sedan igen för att knäppa Gurkan på näsan.



"Var i tid, var i tid, var i tid"-låten:
Var i tid, var i tid, var i tid. Var i tid, var i tid, var i tid. När du vaknar för sent det kan vara ett problem, åk nu snabbt, kom i tid, du får inte komma sent. Var i tiid, var i tiid, ska Kennet va gla, var då i tid!

(Melodi: Radioreklamen för Bafucin. "Bafucin, bafucin, bafucin. Bafucin, bafucin, bafucin. När halsen gör ont det kan vara en bacill, ta det lugnt, det finns hjälp, det kan vara en bacill. Bafuciin, bafuciin, när halsen är öm ta bafucin!")

Musik: Okänd reklamgörare
Text: Sofia

Kan en lins frysa?

Om man har öppna ögon väldigt länge när man står utomhus där det är 48000 minusgrader... tror ni att det är möjligt att en kontaktlins kan frysa? Eller åtminstone stelna lite p.g.a. kylan?

För det tror jag kan ha hänt mig idag. När jag var på väg hem från bussen så har jag för mig att jag struntade i att blinka på ett tag (glömde bort... rättare sagt), och sen när jag väl gjorde det kändes det väldigt omysigt. Aldrig känt på det viset förr, även om jag många gånger provat att skita i att blinka. Jag blev tvungen att stå och blunda ett tag för att det skulle försvinna.

Usch.

Tidigare inlägg
RSS 2.0