Ödet är ingen väg
Äntligen - plugget är igång. Och jag kommer inte ihåg någonting. Matte E, vaede? typ. Jag mår seriöst dåligt.
Så därför pratar vi om någonting annat istället.
Tror ni på ödet? När två personer träffas på någon random plats p.g.a. någon random orsak och så blir de kära och lever lyckliga i alla sina dar och så ba.. "det var ödet". Man ba.. "nej".
Ödet finns inte. Det är bara en rad slumpmässiga händelser, inget mer. Det finns ingenting som är förutbestämt. Det mesta som sker i mitt liv, sker p.g.a. vad jag tänker och vad jag vill och inte för att någon/något/typingen suttit och bestämt det åt mig. Det finns folk som slutar tro på att saker och ting kan ske bara för att "ödet" en gång i tiden gått emot det. De ger liksom upp. Hur stor är chansen att det någonsin händer då liksom? Vava? Eller typ.. "nej, det lämnar jag åt ödet.. om det är meningen att det ska hända, så gör det det." Nä. Typ inte. Det är DU som får det att hända. Det känns som att ödet är något man kan skylla på om man inte orkar ta tummen ur röven och kirra biffen själv. Eller så är det något man använder i efterskott för att sprida lite magi över det hela.
Det är förstås bara min åsikt. Jag har flera vänner som tror på ödet, och det får ni väldans gärna göra. Man får tro på vad man vill, av vilken orsak man vill så länge man tillåter andra att tro på annat.
Så därför pratar vi om någonting annat istället.
Tror ni på ödet? När två personer träffas på någon random plats p.g.a. någon random orsak och så blir de kära och lever lyckliga i alla sina dar och så ba.. "det var ödet". Man ba.. "nej".
Ödet finns inte. Det är bara en rad slumpmässiga händelser, inget mer. Det finns ingenting som är förutbestämt. Det mesta som sker i mitt liv, sker p.g.a. vad jag tänker och vad jag vill och inte för att någon/något/typingen suttit och bestämt det åt mig. Det finns folk som slutar tro på att saker och ting kan ske bara för att "ödet" en gång i tiden gått emot det. De ger liksom upp. Hur stor är chansen att det någonsin händer då liksom? Vava? Eller typ.. "nej, det lämnar jag åt ödet.. om det är meningen att det ska hända, så gör det det." Nä. Typ inte. Det är DU som får det att hända. Det känns som att ödet är något man kan skylla på om man inte orkar ta tummen ur röven och kirra biffen själv. Eller så är det något man använder i efterskott för att sprida lite magi över det hela.
Det är förstås bara min åsikt. Jag har flera vänner som tror på ödet, och det får ni väldans gärna göra. Man får tro på vad man vill, av vilken orsak man vill så länge man tillåter andra att tro på annat.
Kommentarer
Postat av: Björkman
Jag tror på någon form av öde. Inte i allt, men att vissa saker hänger ihop. För många saker som händer för att jag ska kunna se det som en slump. Småsaker, men ändå saker som får en att undra vafan det är frågan om.
Postat av: Vanilla
Du kan väl inte mena att ALLT som händer dig gör det p.g.a. dig själv. Om det hade varit så hade du varit gud. Nej, självklart finns det mycket som är utom vår kontroll. Däremot, som du säger, så FINNS det saker som vi kan kontrollera. Om man inte tar till vara på de sakerna utan istället säger "det lämnar jag åt ödet", ja, då beter man sig bra korkat.
Trackback
