Jäkligt bra film. En av de bästa svenska, faktiskt.

Jag hörde redan på titeln att den skulle vara bra. En annorlunda titel betyder oftast en annorlunda film. Och annorlunda är bra. Jag hade alltså sjukt höga förväntningar, och visst levde den upp till dem.

Enligt mig är filmen djup. Det var så jag såg den i alla fall. Och det var det som gjorde den så bra. Om man bara ser på själva handlingen så är den mer "helt okej, liksom", men det var allting bakom handlingen som gjorde filmen. Allt var hela tiden så perfekt, bara passade perfekt. Klockrent. Jag var fast efter de första meningarna som sades. Det var så bra. Så rätt, så simpelt. Så jäkla bra, bara. Jag kommer inte ihåg de exakta orden så de förtjänar inte att skrivas, men jag log. Jag log lite genom hela filmen, faktiskt. Nästan. Den hade sina sorgliga stunder.

Underbar.

"En äkta Sofia-film" säger Malin.

Jo. Det är nog det.