Jag kommer precis just nu tillbaka från en timma i helvetet.

Om någon inte märkt det, så har jag bara haft ett örhänge i typ ett år nu, vilket beror på att det vänstra har varit igenvuxet. Idag när jag satt och funderade som jag brukar, så kom jag på att jag nog någon gång kommer vilja ha ett örhänge i vardera öra.

= vi gör ett hål

Det gick relativt (ett ord som jag bara älskar nu när vi pratat om relativitetsteori i fysiken. not.) enkelt att trycka igenom örhänget första lilla biten, men sen, sseeeennnn... bajs. Jag är glad att örat domnade bort efter ett tag. Mamma tryckte och tryckte och ruckade och tryckte o.s.v. tills hon till slut (efter ungefär en halvtimme) sa att vi faktiskt har såndär smart bedövningssalva i medicinskåpet.

Tack. Mamma. För den informationen och FÖR ATT DU SA DET NU OCH INTE TYP FÖRUT.

Så med lite salva och is fortsatte vi vår resa genom mitt vänstra öra. Till slut var det bara ett mycketmycketübertunt lager hud kvar som skulle borras igenom. Men det gick inte. Alltså, verkligen gick inte. Mamma tryckte allt hon kunde, men jag har såndär cool gummihud. Ultra-resistant. Så vi tog en nål helt enkelt. Och pickade hål på det sista. Det kom lite blod, bara att torka upp.


Nu har jag två hål.

(men örat är lika rött som Barneys kind vid slapsgiving)