Hej och godkväll, min små fisksnärtar!

Hur har livet varit för er idag? Har det varit sådär spektakulärt fantastiskt eller kanske lite mer åt det grådaskiga hållet? Om det är det första - kongratulationer! Många sådana dagar finns det inte, så ni vann BIG TIME. Om det lutar mer åt det andra, kan ni bara trösta er med att det blir en ny dag imorgon som har ungefär sisådär 0,001% chans att bli er spektakulärt fantastiska dag för det här året. Jag tror nämligen att man får max en om året. Jag är lite av en pessimist vad gäller sånt.

Vid nyår både år 2009 och 2010 postade jag ett inlägg där jag svarade på frågor om det gångna året. En fråga var "Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?". Då har jag svarat "sann glädje" och "fullkomlig lycka". Jag tror att jag alltid på ett sätt känt att det är någonting som inte varit helt rätt. Det är inte så att jag har gått omkring och varit ledsen halva mitt liv. Jag har varit glad och haft det bra, men jag har aldrig känt mig sjukt jävla cp-lycklig. Jag kommer ihåg innan studenten när folk sa att "dagen jag tog studenten var den lyckligaste i hela mitt liv". Jag kände att WUHO, jag kommer också vara sådär wuhoigt überglad. Men nej. Det må låta sorgligt eller kanske lite tråkigt, men min studentdag var inte den lyckligaste i mitt liv. Visst, det var skönt att jag slutade skolan och jag älskade stämningen i ljushallen innan utspringet och att få möta familjen som stod och viftade med skylten ute på skolgården. Sjukt härlig känsla. Men jag har haft så många andra dagar med sjukt härlig känsla. Den stack inte ut särskilt mycket.

Så jag började misstänka att jag helt enkelt aldrig skulle känna mig nöjd. Att jag aldrig skulle få bli sådär I rymden finns inga känslor-lycklig. Men så flyttade jag till Uppsala. Allting (och jag menar ALLTING) förändrades när jag flyttade hit. Jag kom till en ny stad, ett nytt hem, ny skola (universitet.. ), utan vänner och utan att ha bytt ett lysrör... ever. Jag var lite smått förvirrad och hade grov hemlängtan i ett par veckor, men det släppte. Och när jag väl började trivas blev det bara bättre. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag har träffat en massa nya människor som är helt awesome, samtidigt som jag lyckats hålla kontakten med mina sthlmspeeps, vilket för mig är helt underbart. Jag tror till och med att jag blivit ännu bättre vän med vissa av dem. Jag känner mig så sjukt avslappnad. Överlag har jag nog aldrig mått så bra som jag gjort sedan jag flyttade hit. Jag har väl kanske börjat hitta min plats i lyckans värld, så att säga. Det är på g. Svaret på frågan på nyårslistan i år kommer snarare vara något i stil med "fler hembakta kladdkakor".

Och det, om något, är en sjukt ashärlig känsla.