Idag damp ett fint litet brev ned i brevlådan från Lovefilm. Jag får ge bort heeelt gratis filmer från Lovefilm till hur många jag vill, så:

Alla ni som aldrig tidigare har provat på Lovefilm kostnadsfritt får chansen att göra det nu! Ni får 8 filmer i 2 månader helt megagratis. Det finns ingenting som är bindande och så länge ni avregistrerar er i tid så kostar det er inte ett piss. HELT FABULÖST JUUU!

Ni måste ha fyllt 18 år och ingen i ert hushåll får alltså ha provat på Lovefilm gratis tidigare (typ presentkort).

PRESENTKOD: 943hbpw7n

Ni går in på www.lovefilm.se trycker på fliken "Presenter", väljer "Hämta present" och så fortsätter det så fint så. Och OKEJ, jag ska erkänna att ju fler som registrerar sig, desto bättre för mig. MENMENMEN! Visst är det som ni får så himla mycket supermycket bättre än vad som brukar ges bort på det här viset? Visst visst?

Och det är alltså helt gratis, jag vet för jag har provat ett liknande erbjudande själv (det var ett jättesuperfint presenkort drån Doris, Markus och Thomas, om jag inte minns fel).

KOM IGEN NU RRRÅÅÅ!

(skjorta kavaj å rrröda byxor, rrröda byxor, rrröda byxor)

Två av sex saker avklarade. Den här veckan handlar om:

1. Projektarbetesredovisning - CHECK
2. Engelskatal - CHECK
3. Lämna in överblivna biologilabbar
4. Opponering på ett projektarbete
5. Kursprov i biologi
6. Prov i samhällskunskap

Som ni ser är det ett rent helvete. Fakking kursprov. Det väldigt osmidiga är att kursprovet är på onsdag och samhällsprovet på torsdag, vilket ger mig sisådär en halv dag att plugga till samhällen på. Känns typ.. bra.

Jävla plugg. Men efter denna vecka är det väldigt jätteslut och jätteöver. Då är det studentfotografering, måla lakan, bestämma låtar till flaket, gubbskiva och hela den härliga faderallan kvar. MEN, ge mig nu tack.

"Du skall icke blogga när livet är för viktigt. Man kan alltid berätta senare"


Det är typ så jag har levt de senaste månaderna, haha. Prov, studentskivor... och resten.

Vad vill du ha yao :)?

Varje dag i några månader har jag åkt förbi en byggarbetsplats på morgonen. Under hela den här tiden har jag sett att det suttit fast en jäklans massa järnpinnar i marken och i betongen. På pinnarna har gubbarna sedan gått runt och satt fast små orangea pluttar, vilket ser väldigt roligt ut.

Nummer 1 som jag inte förstod med detta:
Vad sjuttsingen är pinnarna till för?

Nummer 2 som jag inte förstod med detta:
Vad har pluttarna för funktion?

Efter mycket grubblande kom jag fram till att pluttarna MÅSTE vara till för att göra ändarna på pinnarna lite mindre.. vassa. För man kan ju tänka sig vad som händer om en byggarbetsgubbe (som p.g.a. sin stora ölmage inte har någon som helst chans att se var han går) råkar snubbla och falla på pinnarna... kan bli blodigt. Kan bli lite Fredag den 13:e. Eller nej, Saw. Def på Saw. Blooood.

Att ramla på en orange plutt är alltså inte så farligt. Ifall ni nu någon gång måste välja mellan att falla på en sådan och en järnpinne. Liksom.


PS. Fråga 1 kvarstår. Någon som vet?

Jag litar inte på blogg.se

Enligt min statistik, skulle jag ha haft 80 besökare den 14 maj. Då hade jag inte skrivit något på två dagar. Alla andra dagar har det legat runt 35... och jag har bloggat piss. Hur ända in i rumpan skulle detta kunna stämma? OM det nu gör det så blir jag ju fruktansvärt glader, men det är lite tvek.

Så alla ni fina (imaginära) 35 besökare kan väl langa en kommentar så får vi se hur bra blogg.se:s räknare fungerar ;D

/Majsig soppa med bacon

Jag kommer precis just nu tillbaka från en timma i helvetet.

Om någon inte märkt det, så har jag bara haft ett örhänge i typ ett år nu, vilket beror på att det vänstra har varit igenvuxet. Idag när jag satt och funderade som jag brukar, så kom jag på att jag nog någon gång kommer vilja ha ett örhänge i vardera öra.

= vi gör ett hål

Det gick relativt (ett ord som jag bara älskar nu när vi pratat om relativitetsteori i fysiken. not.) enkelt att trycka igenom örhänget första lilla biten, men sen, sseeeennnn... bajs. Jag är glad att örat domnade bort efter ett tag. Mamma tryckte och tryckte och ruckade och tryckte o.s.v. tills hon till slut (efter ungefär en halvtimme) sa att vi faktiskt har såndär smart bedövningssalva i medicinskåpet.

Tack. Mamma. För den informationen och FÖR ATT DU SA DET NU OCH INTE TYP FÖRUT.

Så med lite salva och is fortsatte vi vår resa genom mitt vänstra öra. Till slut var det bara ett mycketmycketübertunt lager hud kvar som skulle borras igenom. Men det gick inte. Alltså, verkligen gick inte. Mamma tryckte allt hon kunde, men jag har såndär cool gummihud. Ultra-resistant. Så vi tog en nål helt enkelt. Och pickade hål på det sista. Det kom lite blod, bara att torka upp.


Nu har jag två hål.

(men örat är lika rött som Barneys kind vid slapsgiving)

"jag vill bli på körd av en bil
på mina ben och armar
så att jag blöder
ganska mycket
för att jag vill inte
alldrig mitt liv mera
jag vill bara åka rullstol
hela livet"

"Camilla", vad i  h e l v e t e vill du? Nu har du postat den där kommentaren 16 fakking gånger. Jag. Börjar. Bli. IRRITERAD. Du särskriver.