Mina kära grannar har fest. För gamlingar... vilket innebär dansband på högsta volym. Jag kör på bok-terapi. Om jag läser stänger jag ute ljudet.... det får funka.


EDIT: Märkte att de uppgraderat sig lite. Antar att tanterna och gubbarna har somnat (alternativt fått hjärtattack p.g.a. för mycket dansbandsdansande) och 40-åringarna tar över under nattens senare timmar. Just nu spelas:

Jag var på en såndär kurs igår! För körkort, ni vet... och fyfasen vad tråkigt det var. Bara tanken på att sitta där i tre timmar och lyssna på någon tråkig gubbe som babblar om kopplingar, trafikskyltar och säkerhet är ju hemsk. Men nu efteråt inser jag att det var ännu värre. Kursen tog istället 3 timmar och 45 minuter. Jävla bajs. Jag fick ont i rumpelirumpan av att sitta ner. Stackars :(
MEN, snubben var inte så tråkig, faktiskt. En av de första sakerna han sa var "Ni kan avbryta mig när som helst för att ställa frågor. Bombardera mig med frågor brukar jag säga. Jag är från Bagdad, jag klarar det." Det tyckte jag var väldigt roligt. "Banne mig" sa han hela tiden också. "Hur många dör i trafiken i Sverige varje år?" Frågade han, och trodde att han hörde någon som svarade 1000. "Tusen!? Du skrämmer livet ur mig, är det här Irak eller?" Hihihihi. Så jag klarade mig, som tur var. Tack!

Så. Vad jag vill komma fram till är att jag inom några veckor kommer att vara övningskörare!  Så om ni ser en liten silvrig Toyota Yaris ute på vägen, med en grön skylt i bakrutan... håll er på avstånd, kära ni. Tack på förhand!

Så... tillbaka till kråkorna...

Jag satt lite för mig själv uppe på balkongen, skrapade lite, trallade lite på en fin liten låt...


... när hela himlen helt plötsligt fylls av kråkor. De kommer lite smygande från vänster, gömmer sig bland trädgrenarna, sitter en stund på hustaken... men de kommer närmre! De flyttar till nästa träd, nästa hus... min första tanke var att de skulle skita ner mig och jag blev skitskraj (jag hatar fågelbajs, alltså)... (som om det är någon som inte gör det?). Då slutar smygandet och alla kråkor flyger hejvilt överallt, och hela tiden kommer fler kråkor, från bakom vårt hus, från vattnet, från höger och vänster. Jag överdriver inte! Allvarligt talat. HELT SANT. Tillslut hamnar alla i grannens trädgård och jag är på betryggande avstånd, där jag står uppe på balkongen, helt paff. Sen flyger de iväg. Bara sådär.... Jaha? Vad ända in i helskotta var det där? De har cirklat runt mitt område sen dess, i ungefär fyra dagar. Och jag säger det igen: TA SKYDD, KRÅKORNA INVADERAR! Mänskligheten svävar i fara... DET ÄR UTE MED OSS.

Tjohoo!

Übersegt på bloggfronten.   .... Japp...
Idag har jag jobbat hela dagen lång. Eller egentligen halva, då jag vaknade vid tolv, men... detaljer... Först skrubbade jag rent mina skrapade balkongräcken med målarsoda och vatten. Kände mig som en äkta naturare när jag satt där och mätte upp hur mycket det skulle vara av pulvret, samtidigt som jag tänkte på att pulvrets löslighet minskade när vattnets temperatur ökade. Suck. Kan det bli värre? Jag har ju förfasen sommarlov. LOV. Och nu när det är meningen att man ska slippa gå runt och oroa sig för saker och ting, så passar såklart kråkorna på att invadera oss. Jahapp. Vi kommer dö om sju dagar. Kråkskitarna tar över hela Hässelby. Det är ute med oss. Mer om det i ett annat inlägg. Faktiskt.

Tillbaka till mitt jobberi! Hittills har jag jobbat i 6,5 timmar och därmed tjänat 455:-. WUUUUHO. Det här går ju som smoort! (Pettson&Findus i mucklornas värld... när man spelar 'Sänka Bulle'). Men vad har jag gjort förutom att jobba, måntro? JOHO. Jag har varit och tältat ute på Munsö med några i min kära klass. Tältet lukta skunk, det var mygg överallt, det blev lite ont om vatten, men inte klagar jag för det. Det var väldigt mysigt :) Det fanns en såndär metallgrej med minicyklar på, ni vet? Skitskoj :D Vattnet var varmt också.. 20 grader tror jag någon mätte det till. Très härligt.

Sen har jag väl inte gjort så mycket... eller jo! Vi tittade ju på Pappa Polis förut :D! Bara för att Daniel i min klass var med i den, höhö. BILD SÅKLART:

Jag älskar lukten av regn.
Jag älskar glassen på Montis i Gallerian.
Jag älskar flummiga människor.
Jag älskar våren.
Jag älskar att läsa en riktigt jävla bra bok.
Jag älskar min familj.
Jag älskar känslan av befrielse.
Jag älskar lovdagar mitt under skolveckan.
Jag älskar att spela nostalgispel ensam.
Jag älskar att vara lycklig.
Jag älskar att kunna vara mig själv.
Jag älskar att kunna se en bra framtid för mig.
Jag älskar att lägga pussel.
Jag älskar kontanter, man känner sig rik.
Jag älskar att åka bil länge i regnet och lyssna på Nordman.
Jag älskar att tänka.

"Livet ska vara som för en fjäril en sommardag." - Ur "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö".

Jaha. Säger vem? Visst vore det grymt härligt om det var på det sättet, men kan man säga att det ska vara så? Kan man det? Att livet ska vara enkelt, att det ska vara härligt och utan problem. Jag tror inte att ett sånt liv är möjligt. Kalla mig pessimist, men något så stort som livet kan fanimej inte vara perfekt. Det må ha sina glada, ljusa stunder, men det vänder så småningom. Allting vänder. Om vinden aldrig vände, skulle man aldrig få se flaggans båda sidor. Man sitter fast som en snobbig jävla neanderthalare och glor. För det är det enda man ser. Ingenting blir helt om man aldrig ser den andra sidan. Förstår ni? Lycka är bara hälften av en människa. Det blir omöjligt att leva utan den andra, den där hemska, illaluktande oturen, olyckan. Så, som sagt, allting bara måste vända. Och det när man som minst anar det. Det är då trollsländan kommer. Och den jävla fjärilen är död.



EDIT: När jag läser det här i efterhand så låter min liknelse väldigt konstig. Men jag orkar inte bry mig... gör ni?

Under mina yngre år, när jag fortfarande gick i skolan (ja, jag menar för några veckor sedan), så stod jag väntade på bussen precis som vanligt. Uttråkad, trött, sliten. När jag då sitter där, ser jag en ung liten pojke (inte mer än 10 år) som går över vägen, vid övergångsstället. När en bil stannar för att släppa förbi honom, så ställer sig pojken mitt på övergångsstället och bugar mot föraren innan han går vidare. Är det inte gulligt så säg? Jag log lite inombords.

Jag har tagit bort en massa kategorier som jag i princip aldrig använder mig av längre. Istället har jag lagt till "Mina iakttagelser", där jag lägger upp lite allt möjligt.... bilder på sånt jag sett, inlägg med sånt jag iakttagit eller sett under dagen. Ja... ni förstår :)

Har precis kommit hem från Fias lägenhet i Solna, ni vet. Det tog ett tag... att komma hem... bussarna gick ju inte riktigt som man tänkt sig. He he. Ringde mutti halv 2 och ville ha skjuts (vilket jag såklart försökte ge små hintar om, fast hon var väl lite för ovaken... så jag sa det tillslut), men då hon inte var helt hundra så var inte bilkörning det bästa. Tyvärr. Så jag, Pascal, Fredrik började traska... Men sen, lika passande som dillchips på morgonen, ringer hon tillbaks och har piggnat till. JAG SLAPP GÅ :D Och framför allt så slapp ju de andra att följa mig hela vägen hem, hehe. Livet funkar ju faktiskt. Ibland.

Förresten. Utanför Fias lägenhet finns världens gulligaste bil! Påminner som den blåa i Mr. Bean. Den är ju ascool!

Bara för skojs skull, och för att jag är nyfiken såklart, så vill jag att ni skriver en kommentar med ert namn till det här inlägget. På så sätt får jag ju reda på vilka som läser min blogg :D KOMMENTERAAAA!