*massa prat om histologiplugg*




(Norreda är ett ställe mitt ute i skogen dit biomedicinarna ska i helgen. Vi ska äta, festa och bada bastu och temat är Norrland. Uhyä.)


(jomen hej igen förresten)

Nu kanske ni undrar varför jag har döpt inlägget till GPCR.

GPCR står för G protein-coupled receptors, eller som vi skulle säga på svenska: G-proteinkopplade receptorer. Det är mitt ämne till en redovisning som ska hållas om ett par veckor. Och som jag måste lämna in ett PM på tills på måndag.

Och nu kanske ni vill veta vad G-proteinkopplade receptorer är för någonting.

Det vill jag med.

FML

I fredags var det så jäkla chill. Vi åt lunch ute på gräsmattan och köpte glass. Sedan slutade vi vid två och drog ut på stan, satte oss på bryggan vid Fyrisån i solen och smaskade mer glass. Jag har nog aldrig sett så mycket folk på stan sen jag flyttade hit. Människor satt på marken längs med husväggarna och bara... chillade. Så skön stämning. Fin känsla. De enda som sitter på marken i Stockholm är tiggare. Där är Uppsala bättre.

Sedan gick vi runt på stan ett tag. Jag köpte en vårjacka (VÅÅÅÅR) och en massa annat smått och gott och impulsköpte ett par Reebok Easytone (hurthurt). De kostade 500 pengar istället för 1100. Fet rea assåh. När klockan blev sex traskade jag iväg till Synsam där jag fick nya linser, vilket var typ asskönt. Hade haft mina i nästan två månader. Jag började se dimmigt. Ny och fräsch gick jag till Orvars för att träffa några små brrrrudar. Vi spelade Med andra ord (favvo) och Jenga (som jag aldrig i helt mitt liv har vetat att det heter Jenga, trots att jag spelade det jätteofta när jag var liten). Och så åt jag nachotallrik. Den var godare än Palermos, men asså.. nä. Inte helt godkänd. Man fick ingen gräddfil och såsen var inte tacosås.


Chillipill på bryggan


I lördags var vi några hos Cia och taggade Albin Gromer på Smålands. Hade nästan inte lyssnat något på honom innan men det var najs. Det var en blandning av typ.. Familjen, Ansiktet och... någon jag inte kan komma på. Lisanne stod i garderoben så vi gav henne gott om dricks och öppnade labbrocken för henne många gånger. Det var hon värd. Efter Gromer körde Håll käften och dansa. Trots att vi var aptrötta så var det ganska så asnice att dansa till. På vägen hem blev jag och Cia sugna på kinamat men kände att det inte var tid för sånt då, så vi lovade att äta på söndagen istället. Och det gjorde vi.


GROOOOMER!


Cia & Sara


Lisanne i garderoben. Genitalia på dig!


Så igår gick jag, Cia och Anna på kinalestulang. Buffé för 129 spänn. Så jäääkla gott och gud vad jag blev mätt. Inte riktigt sprängmätt, men väldigt mätt. Jag åt friterad kyckling och biff, vårrullar, massa olika små mixer av kyckling, grönsaker och biff och till det en massa ris och sötsur sås. G.O.T.T. Därifrån rullade vi sedan till biografen för att se Hunger Games. Och jag kunde såklart inte låta bli att köpa hot snacks trots att jag ätit som en mindre häst.


MAT MAT MATTTTTT


Cia alltså. Alltid tummen upp. Alltid.

I fredags var det biomedicinarnas vårgasque. Den höll till på Östgöta nation och temat var 20-tal (awesome). Det fanns ett liveband, mat och en helsikes massa pärlhalsband och fjädrar. När de skulle berätta vilken mat vi skulle få sa de: 

"... och till varmrätt blir det kalvhare. Det är något köttigt.">

"Eh. Kalvhare? Vad ända in i glödheta är KALVHARE?" Tänkte jag. "Är det en muterad kalv eller en muterad hare?" Liksom. Men det visade sig vara någon speciell del av kalven. Dåligt påhittat namn, skulle jag vilja säga.

Efter maten fick vi dansa runt en stund till 20-talsmusik. Man tröttnade dock rätt snabbt så då gick vi ner till släppet istället. Där var temat hiphop&reggae. Så där stod vi och hiphoppade i våra små 20-talskläder bland alla baggyjeans. Sjukt passande kombo. Men det tröttnade vi också på till slut så då drog vi upp till gasque-salen igen där de hade satt på lite awesome musik. Euphoria gick typ tre gånger och alla blev galna varje gång. EUPHOOOOOORIAAAAA LALALALLALALALLALALAAA. Armar flög överallt.

Det var en astrevlig kväll.

Hejhejj :D Tackar och bockar och niger.

Yes, jag bor här :) I Sala Backe. Asfint, lugnt och nära till allt. Eller, det ligger lite utanför stan (fast enligt mig är det fortfarande sjukt centralt, bara 5 min med buss). Fast tyvärr kan jag nog inte hjälpa dig så mycket med det där eftersom jag bor i en bostadsrätt så jag har sluppit allt trassel med bostadsköer och sånt. Vad gäller studentbostadsköer som t.ex. Studentstaden så kan jag bara tänka mig att det tar rääätt så lång tid innan man lyckas få något, MEN man kan även söka bostad via nationerna när man har blivit inskriven. Jag vet att det finns de som har fått plats att bo på i början av terminen, men så är det några som har fått det senare in på terminen eller nu till våren eller inte alls. Rum i korridor är nog hur som mycket enklare att få än lägenhet.

Men, alltså. Om du verkligen vill plugga i Uppsala så borde inte det hindra dig på något sätt, om jag nu får säga så. Innan du har lyckats få ditt eget så finns det alltid folk som letar inneboende eller någon schysst fadder som låter dig stanna där en stund. Även om det låter mindre lockande så är det definitivt värt... Uppsala är en awesome stad ;)


Det är bara att sätta upp en sån här så får du säkert napp på stört, haha.

Igår var fina folket på allas vår Stock. Det var trevligt. Senast vi var där hade de satt en stor klump på golvet som några stod och dansade på. Det var weird. Halva dansgolvet stod och glodde på dem och andra halvan dansade (sjukt oengagerat) på lite random ställen. Det var tråkigt. Men igår var klumpen borta och alla dansade som dansmöss på crack. Det var fint.

Lite dumt av mig var det dock. Vi hade seminarium idag och jag hade bara gjort ungefär hälften av frågorna, vilket innebar att jag blev tvungen att gå upp tidigare för att göra klart dem. Och vi satt på Palermo till ungefär två. Och när jag kom hem var jag som alltid tvungen att sätta på ett avsnitt House innan jag somnade. Jag var kort sagt ganska trött och okry när jag vaknade. Men semnariet gick bra. Fick den lättaste frågan. Men ja, ibland måste man ju få ha tur.


På Palermo igår natt. Ryssmössan på (a.k.a. mitt sadelskydd) och fetnöjd efter att ha ätit en nachotallrik som smakade köttfärssås blandat med blodpudding. Någon borde lära Palermo att laga mat.

Det ser btw ut som att den övre halvan av mitt hår kommer från ett får och den andra från typ.. nåt djur med långt rakt hår. Snacka om att ha no control.

Nu drar jag och lite frendits ner på stan och pubbar lite (eller skulle ni stava pubba met ett b? puba? nääää). Kanskekanske att det blir en liten bio efteråt. Studentrabatt på Safe House (Y). Eller så snurrar vi in på klubben och partajar lite istället. Ledig imorn och allt.


Vad det blir, ja det vet varken ni eller jag.

Nu har jag hämtat ut tentan min. Hoho. Gränsen för VG var 72 poäng. Kan. Ni. Gissaaaaa. Vad jag fick?

71,5

Haha, ibland ska man ha tur också. De rundar ju uppåt.


Nu kan jag konstatera att jag är jättebra på att rita njurar (ska nog skriva in det i CV:t):


Men också att jag kanske ska undvika en karriär som har något med blod-testisbarriären att göra:

Har fortfarande ingen jäkla aning om vad det är. Kommer nog heller aldrig lära mig det. Nu är ju anatomin över, liksom.

Under hela förra terminen hade jag mitt skåp ALLRA längst bort i korridoren. Det var sjukt jobbigt. Var liksom tvungen att ta en tidigare buss för att hinna gå fram och tillbaka. Så, inför den här terminen bokade jag ett nytt skåp som ligger mitt i centrum och som har mycket trevligare inredning (hela TVÅ bänkar). Men så ser jag att någon jäkel har snott mitt skåp som jag bokat. Och eftersom jag alltid velat skriva en "Den som inte tar bort luddet ska dö"-lapp så tog jag tillfället i akt.



Jag fick tillbaka skåpet på eftermiddagen.

Fick ett svar tillbaka "Bla bla bla här har du ditt skåp grinolle (tjugofem utropstecken)" och en sur gubbe. Hen (HEN!) trodde nog att jag var arg på riktigt.

Vet ni vad jag precis kom att tänka på?

Att jag i princip aldrig skriver om vad jag håller på med här i Uppsala. Min "Mitt liv som Uppsalastudent"-kategori är ganska tom. Måste bli ändring på det. Vi börjar med detsamma.

I fredags firade vi att tentan var över genom att ta näsborrebilder, ropa "KURBITS", dricka vin och hänga på Värmlands. För första gången på evigheter hade jag klackar på fötterna vilket var kanske sådär smart. Det var halt som bajs så det blev mer ett hasande fram på gatorna. Tur att Cia var där och höll i mig. När vi stod utanför Värmlands efter att det stängt träffade vi en trevlig prick som hette Måns. Vi frågade om han bodde i Domkyrkan som alla andra i Pelle Svanslös. Det gjorde han. Jag, My och Malin gick och satte oss på Donken och åt cheese. Jag och My kom fram till att vi måste ha en cheeseburgarätartävling någon gång. Det är något som jag alltid undrat: Hur många cheeseburgare kan jag trycka i mig?

Vi sätter oss ett gäng på Stora Torget någon gång i vår och hoppas på sponsring.


en näsborrebild

Förra veckan avslutades med julgasque på GH:s (outsiders: Gästrike-Hälsinge nation). Jag hade astrevliga bordskamrater, maten var sjuuukt god och det var några supernajsiga spex. Julklappsutdelning blev det också. Min hemliga julklapp var en ansiktsmask (som jag hittade i badrumsskåpet... jag hade kanske glömt att köpa en) och den julklappen som jag fick var en dumlechokladkaka (ÅÅH nu kom jag på att den ligger kvar i väskan.. frukost någon?) En heltrevlig middag helt enkelt!

När borden burits bort blev det lite partaj på dansgolvet. Det var dock ganska tomt så vi drog till Kalmars istället, de hade 04-släpp (Y). När vi kom dit hade de redan kommit till "en ut, en in". Mys. Men vi kom in.

Det var en helt okå klubb. Inte så bra musik, men billigt i baren. En fyra för 40, woopwoop. Några av oss stannade till halv fyra innan vi tyckte att det var dags att, så att säga, "tänka på refrängen" (var kommer det uttrycket ifrån? sjukt tantigt). Eftersom nästa buss skulle komma halv sju så tog jag och Malin taxi hem. Det var najs. När jag kom hem hittade jag en tomteskäggluva i min väska. OcksÅ nAjs.


Treornas luciatåg. Haha, det var awesome!


Jag och min bordsherre Sanna

Hallen - platsen där allt har sin början.












och så mitt coola titthåååål

Ja, mina vänner. Idag är en euforisk dag. Den är början på något som är så fantastiskt att det inte går att beskriva med ord. Något så fantastiskt så att det är löjligt. Jag bara slänger mig ner i en lövhög och skrattar som en skrattmås på crack för att jag är så glad. Jag slänger löven i luften och tänker att "Nu, nu kan livet inte bli bättre. Detta är toppen av toppen."

Eller ja, nu ska vi väl inte överdriva.

Men det är sannerligen en euforisk dag. Ni förstår, vi fick tillbaka våra tentor idag som vi skrev för några veckor sedan. Allmän och biofysikalisk kemi, om ni kanske minns? Hur som helst så var det första jag gjorde när jag vaknade imorse att logga in på studentportalen för att se om resultaten kommit upp. Och det hade dem.

Allmän kemi: G
Biofysikalisk kemi: G

Faaaabulous. Med tanke på hur det gick med pluggeriet inför tentan... om ni kanske minns det också. Men jag tänkte att, vad fasiken, jag kan väl gärna lika åka in och hämta tentan också. Så kommer jag dit, hämtar ut bunten med färgglada papper och ser.att.vadå? Que va?

Det står ju för fakking sejk VG. VG? "Var är dolda kameran?" liksom. Då visade det sig alltså att jag lyckats skrapa ihop till 82% och 75 var gränsen.

...

Det är fanimej inte illa pinkat om jag får säga det själv. Livet är bra härligt ibland, va?


klad hest. det firas med att plugga lite mindre till duggan än vad som var tänkt.

Badrummet. Där jag tillbringar 60% av tiden på morgonen innan jag springer iväg till bussen. Fast då motsvarar 100% ungefär 20 minuter. Så fåfäng är jag icke.

Jag har:

- Blivit fasttejpad på en lyktstolpe
- Sjungit midsommarsånger i rulltrappan på ett köpcentrum
- Lagat köttfärssås klockan tre på natten
- Blivit inlåst
- Blivit utelåst
- Hällt ut en hel förpackning fil i diskhon
- Köpt doftljus
- Haft en stalker
- Åkt buss med en papperspåse fylld med toapapper
- Väntat 55 min på en nachotallrik

Uppsalalivet är allt bra spännande.

The living room. (som ni kanske märker flyter ihop med köket, på något vis)

Ze kitchen. Where the food happens.

Vet ni hur snabbt man stökar ner när man bor ensam i en lägenhet? Det är helt sjukt. Det blir en matlåda per dag. Dessa staplar man i högar för att man inte orkar diska dem när man kommer hem, så man sparar dem till helgen. Utöver det finns det alltid en massa smutsiga glas på diskbänken (var kommer de ifrån?). Tallrikar och bestick är jag rätt duktig på att diska snabbt. Kastrullen är alltid smutsig. Alltid. Måste aaalltid diska den innan jag ska använda den.

Måste komma på ett bättre system där.


Och så är det knäckemackorna jag äter till frukost. En knäckemacka med två skivor skinka på. Det är inte så mycket, men det är otroligt vad det smular ner! Smulor på diskbänken där jag förbereder dem, smulor på matbordet där jag lägger mackan medan jag fortsätter göra mig iordning, smulor på golvet vid soffan, i soffan och på soffbordet där jag sedan äter mackan.

Irriterande. Mycket irriterande.


Och mer då? Jo, golvet i min hall är inte det renaste. Min dörrmatta är kanske... 20 kvadracentimeter stor? Så den hjälper nada. Plus att jag alltid glömmer någonting på morgonen, vilket jag kommer på EFTER att jag tagit på mig skorna, så då måste jag springa in med dem på och då blir det smutsigt överallt.

(det går i och för sig att lösa genom att jag ser till att, öh.. inte glömma saker efter att jag tagit på mig skorna)


Sist då: mina kläder. Jag är en sån som använder ett plagg en gång och lägger det sedan i en liten hög vid sängkanten för att kunna återanvända det igen senare. Det är ju väldigt onödigt att tvätta det när man bara använt det en endaste gång. Detta innebär att jag för tillfället har halva sängen full med kläder. Borde skaffa mig en klädhylla vid änden av sängen. MEN NEJ VAD SMART! Det där tänkte jag för första gången när jag nyss skrev meningen. Deeeet skaaa jag göra.

Ibland överraskar jag mig själv med min intelligens.

Vi har nu labbat i två dagar. TVÅ dagar. Och det är inte sådär typ.. 10-13. Eller kanske 9-13. Nej, inte ens 8-13.

DET ÄR 8 TILL FUCKING 17.

Döööööda mig, var min första tanke.

Och den är nu även min sista.

För, allvarligt talat. Två dagar i rad? 8-17? Vi får visserligen en timma och en kvarts rast för lunch, men det är typ det. Inlåst i ett litet labb i våra små labbrockar och glasögon som bara trillar ner och ner och ner. Inte får jag ha linser heller, eller tuggummi. Så finns liksom ingenting att ha kul med om labben är tråkig.

Men vet ni vad, mina damer och herrar? När jag kom hem idag insåg jag att jag gått runt med tuggummi i munnen hela andra labben. Undermedvetet måste jag vara helt underbart bra på att tugga i smyg. Sitter fast sen engelska skolan kanske?*


*I engelska skolan fick man IR** när man tuggade tuggummi, satt med mobilen, satt i fönstret, inte gjorde läxan, gick utan skor eller lyssnade på musik. Eller om man tände eld på pappersrullen på toaletten.

**IR = incident report. Om du får en sån har du helt enkelt varit olydig. Får du två blir det kvarsittning. Då har du varit väldigt olydig. Fy skäms.