Imorgon är det upprop. Jag ska ta mig till Biomedicum på andra sidan stan (vilket alltså tar 22 min). För att lyckas med detta måste jag åka buss, så när min pappa var här igår köpte vi ett busskort till mig. När jag betalat säger hon i kassan "Kortet börjar gälla när du för första gången trycker på ettan".

and I went like "whaaat?"

Jag: Eh, hehe, vilken etta?
Tjej i kassa: Den *pekar på en etta*
Jag: Ska jag trycka på den nu?
Tjej i kassa: Du ska trycka på den när du ska aktivera kortet
Jag: Jaha...
Tjej i kassa: Så första gången du åker buss trycker du på ettan

Jag gav upp mitt försök att förstå, gick ut och panikade en aning inför min första bussresa. På vägen tillbaka till bilen smög jag förbi en buss för att se hur det såg ut. Jag såg en etta i alla fall.

eller inte.

Här sitter jag nu i min lägenhet i Uppsala. En egen lägenhet, alldeles för mig själv. Utan familj och vänner, tycker lite smått synd om mig själv. Vänner att umgås med träffar jag inom kort, men familjen har stannat kvar borta i Stockholm. Det gör mig ledsen att jag inte längre har dem runt mig hela tiden. Många tycker säkert att det är skönt att bo själv (vilket delvis är sant), men jag är så van vid att ständigt ha någon i huset (förutom mig själv), så nu blir det bara jättekonstigt och sorgligt. Jag är faktiskt bara 18. Jag hade lätt kunnat vänta med pluggeriet och bo kvar hemma i ett år. Fast så blev det icke.

Men ja, bara 18. Jag känner mig inte vuxen nånstans. Den enda maten jag kan laga är köttbullar, falukorv, blodpudding, nudlar och lövbiffar. Jag vet inte ett skvatt om försäkringar, är inte jättebra på att betala räkningar eller på att tvätta med jämna mellanrum. Jag har inte tagit körkort och jag har än så länge inte förstått hur man egentligen byter ett lysrör.

Jag är ju för tusan bara barnet. Hur ska detta gå?

Idag fick jag mitt lilla välkomstpaket från Uppsala universitet. Info om upprop, biomedicinprogrammet, karta över byggnaden... och nollningsschemat.

Nollningsschemat gäller för fem veckor.

Det är middagar, fester, pubrundor, grillning, brännboll, kräftskiva etc. etc. I välkomstbrevet står även att "Räkna med heltidsstudier från första dagen". Jag gillare.

Och jag är väldigt ledsen familj och vänner, men jag blir nog fast i Uppsala en bra bit framåt. Men Lisa, om du läser det här så kan jag säga att jag prioriterar dig, med tanke på att du bestämt dig för att försvinna från landet det närmsta året. Så i alla mina små luckor klämmer vi in lilla dig, helt enkelt! Pusspåreh.

I fredags flyttade vi ut alla mina saker från mitt rum, slängde in allt i ett släp och körde iväg till Uppsala och min nya, superba lägenhet. En säng, en tv-bänk, en fåtölj, en lampa, 10 flyttkartonger, en massa smålådor och min djävulsgaffel. Det viktigaste fick stanna kvar hemma tills jag flyttar dit - dvs min dator, tv, kudde och kläder. Och glasögon. Annars är jag ju helt chanslös.

Vid flytt får man räkna med ett smärre kaos, men detta var grovt. En massa verktyg, lite plankor, sjukt många kartonger med icke ihopsatta IKEA-möbler med (mycket) mera låg redan där när vi kom med flyttlasset. Tänk er sedan att skyffla in resten. Allt på 28 kvadrat. På de två kvadratmetrarna som blev över skulle vi sedan bygga möbler.

Kaos.

Men nu är det bättre. På två dagar byggde vi garderob, bokhylla, skrivbord och vägghylla. Jag var duktig nog att sätta på soffklädseln (vilket är betydligt jobbigare än vad man kan tro, eftersom den älskar att krympa i tvätten) och packa ur en flyttlåda, innehållandes bl.a. filmer, pärmar och skrivbordsprylar. Mitt skrivbord har en låda, vilken nu är fullständigt fylld med allt som ska vara i närheten av skrivbordet = kaos i skrivbordet.

Även: Kaos i badrumsskåpet. Det visade sig att jag ägde betydligt fler såna prylar än jag trodde.

Och fortfarande: Kaos i resten av lägenheten, då jag la sånt som jag inte riktigt visste var det skulle vara på random ställen i bokhyllan, i någon random liten låda, på sängen eller ovanpå en annan flyttkartong. Detta innebär alltså att jag inte hittar ett piss av ett piss.

Och jag har alltså inte flyttat in ännu. Det här kommer gå så jäkla bra. Tror ni inte?