Jag och Måna snurrade ner till Stockholm i fredags och checkade LMFAO på Gröna Lund. Jag blev smått orolig när vi på spårvagnen dit var omringade av 12-åringar med "LMFAO" skrivet med svart tusch i pannan. Kändes sådär. De skrek liksom redan på vägen dit. Fem timmar innan det börjat.

Kön var väl typ hundrafemti meter lång. Kändes också sådär. Men vi hade fett med skills. De öppnade en annan ingång vid slutet av kön så vi vandrade bara dit och hamnade i en tiometers istället. Så. Najs. I väntan på wiggle satt vi och åt glass under värmelampor. Vi tänkte alkohola lite för att stå ut med alla små fjortisar, men det var 20-årsgräns. Det sög. Så vi blev nu istället omringade av en massa halvfulla övertjugoåringar som envisades med att sätta sig typ en linjal ifrån oss för att sedan sitta och tjuvlyssna på vårt samtal om ingenting. Varför? Liksom.

Konserten var awesome. Älskar hans hår, kläder och wiggleattityd. De dansade runt med plastpalmer och zebror på scen för att sedan klä av sig kläderna och wiggla som bara den till I'm sexy and I know it. Tänkte filma men då dog mobilen... ledsen hest.

Men jag tog så JÄVLA BRA BILDER!



NOT, haha.

Jag stod vid Stadshuset och väntade på bussen igår. En snubbe 40+ petar mig på axeln.

Snubbe: Your bag, my jacket. It's the same! (tror att han kanske syftade på färgen)
Jag: Eh. Jaaa?

Lyssnar vidare på min musik. Han petar mig på axeln igen.

Snubbe: It's nice.
Jag: ?
Snubbe: What's your name?
Jag: Sofia.
Snubbe: And how old are you?
Jag: I'm 19.
Snubbe: I'm old. Work in there.
Jag: ...
Snubbe: You must say hello!
Jag: Eh... hello?
Snubbe: Good. Hello. I have to go inside there now. Maybe we see next time?
Jag: Ehm, yeah. Maybe.
Snubbe: You nice. Bye bye!


Alltså... va?

Ja. Det kan vara intressant. Det kan gå jävligt illa, men vi hade tur. Tror att alla de gånger som jag har undvikit att gå på A-brunnar finally paid off.

Pappa var snel hest och skjutsade mig till Upplands väsby och upptåget igår ikväll när jag skulle tillbaka till Uppsala. När vi svängde av motorvägen och var någonstans mitt i skogen kommer en fekking kamikazeälg springandes. Det var lyckligtvis en 70-väg så vi körde bara i 80, vilket gjorde att P hann reagera och snurra förbi lite halvt. Älgen flög alltså in i sidan på bilen istället (Den sidan där jag satt... lite, så att säga, panikigt. Fast den hade inga horn, så det fanns ingen risk att jag skulle spetsas. Alltid skönt att veta.) och pajade vår sidospegel. Den lämnade även en buckla och en jäklans massa hår efter sig. Vi funderar på att göra egna penslar och sälja dyrt på blocket som "Specialtillverkade penslar av älghår. Håret donerat av älgen själv. Bättre kan det icke bli.".

Eftersom vi blev tvungna att ringa polisen och markera platsen (och leta efter resterna av vår sidospegel) så missade jag mitt tåg.


ääälghååår


älghår, älghår, ÄLGHÅR!
(Och ni som undrar hur det gick för älgen: jag har ingen aning. Den sprang i alla fall iväg till skogs och så kommer väl viltsnubbarna att leta upp den och plåstra lite.)

Jag var och tittade på nord-EM i gymnastik i söndags. Det var så väääldigt längesedan som jag tittade på en tävling i artistisk gymnastik. Senast jag såg nåt så var det truppgymnastik... AG har det inte varit på många många år. Sjukt roligt! Det var både kvinnliga och manliga (d.v.s. snygga muskulösa män i trikåer) (fast på vissa av grenarna var de dock tvungna att ha überkorta shorts. Såg ganska omanligt ut. Speciellt när de gjorde brytningar i friståendet... med rumpan mot publiken... på tok för korta shorts...) från tio olika länder. Det fanns en ascool snubbe från Wales som påminde lite om Hodgins i Bones, om någon sett det. Tuff. Och så var det en jäklans massa irländare där som hejade på som tusan. Älskar deras dialekt, haha.

Men ja, jag tänkte att jag ju såklart skulle bli tvungen att blogga om det här, så jag passade på att filma några barrserier. Jag slänger in den bästa, och du kan vara stolt Leo... han är finländare ;)

Nu kanske ni kommer att se mig som en elak och dissig typ, med tanke på att jag några gånger tidigare (typ här och här) har skrivit om några konversationer jag haft med random människor mitt i natten, men jag lovar er: jag är snel hest egentligen.

Jag och Malin stod och pratade lite på Snerikes i tisdags när två snubbar kom fram till oss och började prata engelska. Vi pratade väl tillbaka till dem ett tag, men sen började i alla fall snubben som jag pratade med säga lite... weird saker (weird på ett dåligt sätt, alltså). Jag tittade lite på Malin för att se om hennes snubbe var lika weird, och öhm.. "lite kanske" var det jag kunde få ut av det, haha. Så jag och Malin började dra oss lite därifrån, men de ville prata mera. Och mera. Och mera. Till slut sa jag:

- I'm sorry, but we don't want to talk to you anymore. If you go outside, we'll go inside. Good bye.

*smile*


bild från SNÄRKEEESSSS.

En historia som de flesta redan hört om, men som jag även kan dela med mig av här. Det var lite udda, lite smickrande, men ändå väldigt... förolämpande.


Det var första kvällen på Stocken (för utbölingar: Stockholms nation). När jag skulle gå därifrån råkade jag gå in i nån snubbe, så jag sa 'ursäkta' och traskade vidare. När jag börjar närma mig busshållplatsen kommer han fram till mig.

Han: Hej!
Jag: Nejmen hej på dig!
Han: Vad heter du?
Jag: Sofia. Du?
Han: Blabla (kommer aldrig ihåg namn sådär). Trevlig kväll på Stocken?

och så en massa babbel

När jag kommer fram till hållplatsen står han kvar där med mig och pratar en stund. Trevligt, tänkte jag. Först.

Han: Jaha, var i Uppsala bor du då?
Jag: Sala Backe
Han: Sala Backe, driver du med mig? Det är ju värsta slummen. (och mer prat om varför Sala Backe är dåligt)
Jag: Ursäkta? Sala Backe är asfint och mysigt. Det är ungefär samma som Hässelby där jag bodde förut.
Han: Har du bott i Hässelby? ("omg", typ)
Jag: Ja, är det något fel med det eller? Haha. Men vadå, bor du i Luthagen eller?
Han: Ja.
(Nähe? För er som inte vet så är Luthagen den finaste delen av Uppsala)
Jag: Svårgissat... Och om du hade bott kvar i Stockholm så hade du bott på Lidingö eller?
Han: Ja, om jag var gift... annars hade jag bott i Danderyd eller så.
(surprise)

(efter ett tag kommer det fram att han aldrig i hela sitt liv har åkt buss, utan han åker alltid taxi... "Buss är för fattigt folk.")

Han: Vad läser du får något nu då?
Jag: Biomedicin. Jag antar att du läser ekonomi? (eftersom du är sjukt dryg och inte klarar av att åka buss som normalt folk)
Han: Jag gjorde, är redan klar.
(aaahh.)

När bussen kommer tar jag fram busskortet för att gå på.

Han: Nej men vänta! Du får inte gå på!
Jag: Nähe, varför inte?
Han: Jag vill prata mer.
Jag: Jaha, men jag måste hem. Så.. hejdå, ha ett trevligt liv! (var lagom irriterad på snubben efter att han har förolämpat två av mina livsnästen)

Jag går på och när jag hälsar på busschauffören utropar han ett "Bra tjejen! Stå på dig!" Jag ba "ehehehe, jaaaa" (Y)

Så kommer jag fram till nästa busshållplats. Vem tror ni går på bussen om inte min käre ekonomivän. "Driv inte" (han hade seriöst sprungit ikapp bussen). Det tar ett tag för honom att gå på, för han fattar inte hur han ska betala (han är ju ny på det där, som sagt). Han frågar t.o.m. busschauffören hur lång tid det tar att åka taxi från Sala Backe.

Jag: Så du åker buss nu?
Han: Ja
Jag: Men alltså.. Varför sprang du efter bussen?
Han: Alltså.. jag var tvungen, jag tyckte du var så söt.
Jag: Jaha.. haha, tack.

...

Han: Kan inte jag får ditt mobilnummer?
Jag: Eh, nej. Vad ska du med det till?
Han: Jaaa.. om jag vill ringa dig någon gång och bjuda dig på bio, eller kanske middag.
Jag: Alltså, tack men nej tack. Jag är inte intresserad.
Han: Men varför inte då? Vad är det för fel?
Jag: Ehm... hur gammal är du?
Han: 29.
Jag: Precis. Och hur gammal är jag?
Han: 22?
Jag: Nejaaa, jag är 18.
Han: Så det är åldersskillnaden?
Jag: ... japp.

Typ, i alla fall. En av många anledningar. Ni kan ju gissa er till resten.

Och så gick han av vid nästa hållplats. Busschauffören fortsatte att heja på mig.


Och juste, han snusade också.

Hittade den här, måste bara visa, haha:

ser ni att den högra delen av min överläpp (vänster på bilden) är svullen och lite blå? så såg det ut för ett par månader sedan efter att en kille bet mig när jag var på sommar. stockholmare alltså, något fel är det.

Idag slutade jag jättetidigt. Jag var hemma redan vid kvart över ett och tänkte att "Nu, NU ska jag vara duktig och diska och städa undan kaoset och kanske till och med lite plugg på det, innan brännbollen ikväll". Så jag trallar fram till dörren, stoppar ner handen i väskan för att hämta nyckeln och... ingen nyckel.

Känns bra. Först kunde jag inte komma på var tusan den kunde vara någonstans. Sen slog det mig.

Imorse när jag skulle lämna hemmet, plingar en snubbe på som ska kontrollera att dörren är korrekt monterad (vilket den inte var för ett par veckor sedan, när jag istället blev inlåst eftersom pinnen som håller ihop dörrhandtagen var för kort och hade skjutits bort till det yttre handtaget = inre handtaget funkar inte = inlåst. Fick ringa låssmeden på morgonen som kom och släppte ut mig.)

I ALLA FALL. När han ringde på skulle jag precis springa iväg till bussen (jag springer alltid till bussen nu för tiden, taskig tidsplanering), så han sa att han kunde låsa dörren för han har en huvudnyckel med sig. Jahaaa, men så bra, tänkte jag.

Eller så var det inte det.

Anledningen till att jag aldrig glömmer nyckeln är för att jag alltid måste låsa dörren. Nu när jag inte behövde det så liksom, typ.. glömde jag den. Så jag ringde mamma:

Jag: Hej. Jag har ett supermegaproblem.
Mamma: Men igen? Herregud, vad är det nu då?
Jag: Eehh.. jag är utelåst.
Mamma: Jahaja, och hur lyckades du med det?
Jag: *blablabla, snubben hade huvudnyckel, blablabla*
Mamma: Okej, då har du två alternativ. Ett: Du ringer till snubben med huvudnyckeln och frågar om han möjligtvis kan komma och öppna, eller två: Du ringer till snubben som fixade elen i somras som fortfarande har kvar din andra extranyckel.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA *überglad*

Ringer till elsnubben, som ringer till sitt kontor, som ringer till en annan elsnubbe, som kommer med nyckeln. Och nu är jag inne. (och för er som inte vet: man känner sig extremt hjälplös när man blir utelåst och man tror att närmsta extranyckel finns i Stockholm.)


(gillar förresten att mamma INTE gav alternativ nummer tre: jag eller pappa åker med vår extranyckeln till dig, bara för att vi älskar dig så mycket)

Jag och mina fina grupp Sildenafil sitter och har mysmiddag med faddrarna i Ekonomikumparken. På marken finns det en jäklans massa klöver och jag börjar då prata om att min syster, hon har minsann hittat minst tre fyrklöver, men inte tusan har jag någonsin hittat en enda. Jag sitter och pillar lite i gräset, tar upp en klöver. Tre blad.

Pillar lite till, tar upp en andra klöver.

Kan ni gissa hur många blad? Kan ni det eller?

FYRAAAAAA.

Det var seriöst helt galet coolt. Jag menar, hur ofta pratar man om hur man aldrig hittar fyrklöver? Typ aldrig. Och så ba... KACHING! Men, ja. Den där fyrklövern gjorde typ mitt år. Episkt.

Fortsättning på förra inlägget.

Doris och Leo hoppade av tunnelbanan i Vällingby och jag fortsatte för mig själv mot Hässelby Strand. Vid Hässelby Gård går det på en snubbe.

- Hellooo
- Ehh, hello
- What's your name?
- Sofia... you?
- bajslbdlas... where are you going?
- Home.
- Aah, how?
- I'm taking the bus. And you?
- Walking
(ohshit, fan vad synd)
- Aha.

Här kliver vi av tunnelbanan. Jag börjar småspringa mot bussen.

- Sorry, I gotta hurry.
- I can hurry with you!
- ...
- Can I be your friend?
- Ehm. Sure.
- Yeah! Can I get your number? Or facebook? We can meet later and get to know each other well.
- No way.
- Is it because I'm black!?
- No. It has nothing to do with it. (asgarv inombords)
- Then why not? You look nice.
(tack, men herregud, räddning tack)

Och vetnivad. Då kommer två gamla vänner traskandes - HEJPÅEEEER - liksom. Då gick han. Tack. Det hade inte förvånat mig om han hade följt med mig hem annars.

Som nämnt på fejsbokk var jag ute och utnyttjade mina nya förmåner som 18åring i lördags. Vi drog till superjätteinnestället (kind of. not.) Festen som var.. okej. Förresten så vill Doris tydligen se hur mycket jag kommer ihåg från kvällen (dvs allt för jag var inte full, bara lullig) och därför blir det mycket detaljer och därmed skrivet på ett tråkigt sätt. Typ. Kind of yao.

Som sagt. Festen. 50 kr inträde, 40 kr garderob. Pengar i bh:n. Köpte en xider (raspberry blossom.. asgod, faktiskt) för att sedan snurra vidare till en s.k. "fruktig drink" random gjord av bartendern. Vi stod ute typ hela kvällen förutom när vi gick in för att fylla på, gå på toa (vilket jag gjorde en gång) eller gå upp på dansgolvet i typ 3s. En jävel på kärlek var det och den andra kommer jag inte ihåg vad den heter. Jag träffade Angela! Också. Hon pillade mig i rumpan när jag dansade runt där, så jag satte mig vid henne en liten stund. Det var nog enda sättet att få henne sluta pilla. De körde med en sån där blinklampa som är sjukt irriterande och som gör att man typ inte fattar någonting.

Sen blev det hur som haver en till xider (som de andra drack upp när jag gick på toa, stjärtar) och två shots som jag fick från Victor (för att jag hade fyllt år, så det var très snällt). Den gröna var godare än den röda. Jag fick öl på mina leggings, kladd på mina armbågar och min skosula gick sönder litegrann. Mitt hår blev jättefult och ofräscht (vilket var anledningen till att jag klippte det igår :D!) och mitt hår luktade bajs blandat med rök. Jag vägrade cigarett tre gånger och snodde öl några få. Öl är äckligt, kan jag konstatera. Men kanske blir jag en öltjej när jag börjar på universitet, som min syster.

Vi snurrade därifrån vid halv två, men då blev Victor tvungen att stanna kvar för han hade tappat sin lapp. Smartass. När jag fick mina kläder såg jag att James hade ringt så jag ringde tillbaka, men det var nada svar. Det var förresten nu som jag även postade det senaste inlägget. När jag satt utanför. Vi vandrade till tunnelbanan tsm med några andra.. den ena hette Sofia och den andra fyllde år, så vi fick en liten sång. Det var en massa prat om snopp i pannan också. Harald gillade tydligen det.

På tuben stötte vi ihop med Jonas igen som hade varit på Dubstep vid Slussen för att sedan hoppa av vid vad jag tror var Fridhemsplan (och här handlar det om dåligt lokalsinne), för att vandra vidare till donken där jag äääntligen kunde få kissa. Var väldigtväldigt kissnödig. Så var det fest på handels men vi satte oss på Dovas istället.. där fick jag två kronor rabatt på en bacardi breezer. Det var snällt. Här råkade jag även snubbla i trappen, vilket Jonas tycker är väldigt roligt.

Sen åkte vi hem. Slut. Vad säger du Doris?

Elsa önskade sig en Stockholmsguide efter att ha vunnit den lilla tävlingen förut, så då får det bli så. Jag måste säga att jag nog inte är någon riktig Stockholmare. Jag pratar inte med tydliga "e", jag hittar inte i city och jag har i princip inte varit och shoppat någon annanstans än på Sergels torg, Sergelgatan, Gallerian, Kungsgatan och Drottninggatan. Jag har bara besökt tre caféer och inga restauranger. MEN, jag har varit på många museum! Och biografer. Det är väl mer min grej, I guess.

Så, denna lilla Stockholmsguide blir kanske inte den bästa, men för mig har det räckt.


När man, som människa-från-landet, kommer till Stockholm är det första man borde göra:
- Åka tunnelbana. Det. Är. Viktigt. Och roligt när lantisarna inte vet hur man ska gå förbi spärrarna (förlåt Elsa för att jag kallar dig lantis, men jämfört med mig är du det ;D). Men jag vet också att du redan åkt tunnelbana, så då var ju det kirrat. Poäng till dig.


Caféer
Mitt favoritcafé när jag gick i högstadiet var utan tvekan John Chris på Drottninggatan. Allt där ser och är så jäkla skitgott. Minus för att det är något dyrare (men det kanske bara är jag som tycker det) och för att det ofta är en väldans massa folk och därför rätt högljutt.

Under ettan i gymnasiet var jag istället mer på Café 60 på Sveavägen. De har fåtöljer vid varje bord istället för stolar, det är rätt litet och det finns fönster överallt. Skitmysigt ställe, helt enkelt. Ett plus för väldigt stora biskvier, goda bullar, weinerbröd och tydligen gott te/kaffe (själv dricker jag inte sånt). Det är inte för dyrt heller.

Sen finns även American Cookies i Gallerian, ett litet stånd som står i mitten. De har världens godaste muffins. De är såna där sjukt stora med smarrig glasyr på toppen. De kostar väl lite men det är det definitivt värt. Man dreglar bara man ser dem.

Det sista stället du inte får missa är Montis i Gallerian. Där finns allvarligt talat Sveriges godaste glass. Italiensk glass som är upplagd på ett sånt där fint sätt. Det är dyrt, men värt det. Precis som muffinsarna. Apelsinsmaken is to die for.


Glass från Montis

Museum
Jag har alltid tyckt om Naturhistoriska riksmuséet, som den naturnörd jag är. Det var längesen jag var där, men jag kommer ihåg att jag tyckte om det som handlade om kroppen mest. De har dessutom alltid någon speciell utställning som brukar vara cool.

Jag har hört gott om Fotografiska muséet. Jag har inte varit där själv så jag kan inte säga något om det, men ändå. Sånt är rätt coolt. Tekniska muséet och Tom Tits är rätt kul också. På Tom Tits gör man en massa experiment, om du inte redan visste det.


Nöjesparker
Grönalund, såklart, på Djurgården. Jag älskar tivolin, speciellt berg-och-dalbanor. De byggde en ny i år som heter Insane. Ser sjukt kul ut, men jag har inte varit där än. Har inte varit där på typ tre år, faktiskt. Hemskt. När du kommer hit får du åka alla berg-och-dalbanor för mig :D!


Biografer
Om du snurrar iväg till Naturhistoriska riksmuséet tycker jag att du borde besöka Cosmonova också. Du kanske vet vad det är, men ändå... Det är en förjäkla stor biosalong som är som en glob. Man ligger ner lite halvt och tittar upp i taket (bioduken) och om man vrider huvudet så långt det går åt höger ser man bara mer bioduk, likaså åt vänster. Biodukbiodukbioduk. Förstår du vad jag menar? Tänk dig en 3D-film där. Fetballt. Fast de visar bara dokumentärer, typ. Ändå coolt.

Sveriges största biosalong finns på Rigoletto på Kungsgatan. Salong 1: 918 platser. Jävlar vilken upplevelse det är. Jag har varit där en gång när jag såg Inception. Ballt. Missa INTE!


Shopping
Om man inte är från Stockholm finns det några butiker man inte får missa. Urban Outfitters på Biblioteksgatan (det är den enda butiken i Sverige), Designtorget och Weekday (de finns bara i de större städerna). Jag har bara varit på Urban Outitters en gång, men jag gillare. Sköna inrednings- och småprylar, snygga kläder och ascoola omklädningsrum, men kind of dyrt. Designtorget har en massa såna där smarta saker som man inte trodde fanns, men är också rätt dyrt. Weekday har snygga kläder och en jävla massa jeans och det är dessutom hyfsat billigt, vissa saker.

Och så kan du göra som alla japaner som kommer till Stockholm: Ta ett foto av Plattan.

Fina, fula Plattan.

Idag var det Sex och samlevnad på Oscarsteatern. Det var faktiskt sjukt kul. En snubbe Martin var konferencier, eller vad man nu vill kalla det, och ibland var han rätt klockren. Det kom upp någon Göteborgare på scenen som hade vunnit något. "Jaha, du har mamma och pappa med dig där ser jag. Vinka till dem! Ja ni är ju från Göteborg också så det här med elektricitet är väl lite nytt för er, förstår jag."

Fråga Olle-Olle var där också, och någon skåning... man kan lugnt säga att alla de där vet hur ungdomar fungerar. Jag garvade rätt mycket. De jämförde kärlek med björnar och de jämförde inte klitoris med en skraplott.

Det fanns dock en humorlös gammal gynekolog som pratade genom näsan så man inte hörde ett piss av vad han sa. Jag tror att han pratade om preventivmedel med hormoner. Eller något sånt. Men de andra vägde liksom upp.

Och juste. Petter var där också och 'sjöng'. Delade ut Petter-kondomer gjorde han också. Härliga bananer (som vi för övrigt fick äta under pausen. de anpassade frukten efter ämnet, pluspoäng för det).

Sedan fick jag hör vilka andra gymnasieskolor som var där och min första tanke var

Nyss hemkommen från Grönalund och Hoffmaestro. Jag vet att jag inte varit på några konserter alls, typ (Destiny's Child i tvåan), så jag har inga erfarenheter what so ever och inte heller något att jämföra med... men Hoffmaestro var grymma. Jag och Emma stod mitt i smeten och där var det härlig stämning, alltså. Härligt värre. Även om det var sjukt trångt (jag mosades ungefär tre gånger) och varmt som sjutton så var det bra. Funkade liksom. Dessutom gör min längd det väldigt svårt för mig att se nånting, men det funkade om jag stod på tå. Fast jag fick kramp efter ett tag...

Nu är jag hes. Det var värre för nån timma sen. Jag lät som en fyllekärring, tydligen. Tänk er en Berit. Det är roligt att vara hes.


Nu kan det vara så att ni kanske inte ser det riktigt, men Hoffmaestro STÅR faktiskt där framme. Promise. Och det var den enda lyckade bilden jag tog.


Om inte den här kanske räknas som lyckad? Där ser man ju faktiskt lite gubbar. Jag älskade förresten Jerry Hoffmaestro. Så jäkla skön snubbe.

Jag kom hem från Åbo igår. Morse. Halv åtta. Jag gick och la mig och vaknade igen klockan ett. Sova is the shitttt.

I Åbo har vi:
Haft föredrag för finlandssvenskar om våra projekt
Ätit potatis-med-köttfärs
Mött finlandssvenskar i innebandy
Varit på rundvandring på Åboakademien (jag förstod inte alls vad de pratade om, vilket kan bero på att jag inte lyssnade. jag stod och somnade hela tiden.. var sjukligt trött)
Tittat på experiment med flytande kväve (ascoolt. fattar ni hur ascoolt flytande kväve är? typ... ascoolt ascoolt.)
Varit på Apotekarmuseet (inte väldigt intressant)
Vandrat runt
Åkt buss.

Och det var allt.

Eller juste. Vi tittade på tanter som dansade till finsk dansbandsmusik också. Och så lyssnade vi på finsk karaoke. Och lite mer. Båten hem var fest.


För tillfället finns alla bilder på mobilen. I och för sig är det bara bilder på diverse skyltar med bevis på att finska är som svenska fast med ett i på slutet. Exempel:

Hiss = hissi
Tull = tulli
P-hall = p-halli
Källare = kellari
Senap = sinappi
Ketchup = ketsuppi

Trots att det verkar så enkelt så förstår man inte ett bajs av vad de säger. Hur går det ihop?

(lite sent, men ni fattar grejen)


Där i mitten ser ni den spankande duon som gick framför oss. Tjejen hade alltså inga trosor under den där millimeterlånga kjolen. Snubben hade gubbmage och såg ut som en blandning mellan läraren Liket och Rikard Wolff. Typ. Och lite mer äckel på det. Han gick omkring och smetade henne på tuttarna, slog på rumpan och ibland hånglade de litegrann också. Mitt framför barnen. Alltid framför barnen. De gick före oss hela vägen. Vi såg väldigt många spankningar (plural, ni vet).




Ungdom mot rasism


Framme vid Gärdet. Fy fasen. Från fakking Tanto till fakking Gärdet. Mina fötter DOG.

Jag har landat i Stockholm. Igår. Jag har varit trött i två dygn så jag har sovit mesta tiden sen jag kom hem. Utöver det har jag sett Shutter Island, How I met your mother, Two and a half men, Sweet home Alabama och två sopsäckar med handdukar och lakan.

Karlskoga var mycket trevligt. Det var föreläsningar varje dag, vissa mer intressanta än andra. Mitt projekt under veckan handlade om att tillverka en "probiotisk" yoghurt genom att använda oss av bakterier från diverse hälsoyoghurtar som finns att köpa i butik. Lite intressant, inte så tungt. Skönt. Fast yoghurten smakade bajs sen, men det är ju tanken som räknas.

Det var en massa tävlingar, elever mot elever mot ledare. Mitt lag förlorade tillslut, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att vi sög på stövelkastning och mumsmumsätning samt skrev en sång om att ledarna skulle äta snigelslem. Det var ledarna som bedömde sången, alltså... Men jag tyckte om den i alla fall.

Bilder dyker inte upp några nu, måste hitta sladden först. Och ladda batterierna. Istället får ni lite musik. Den Svenska Björnstammen - spelades på repeat i pontus partybuss.


Dansmusik


Allting kommer bli bra



De finns på spotify. Kolla in de andra låtarna, yao. Annars dyker det säkert upp fler här.

För att fixa häckar måste man först kanthugga (asjobbigt) (... även om det inte är jag som gör det), sen rensa ogräs (jobbigt, buskarna bara rivs), sen hämta jord och så lägga dit jord. Typ tio gånger. Tio skottkärror med jord för rumpan ni ser på bilden. Mycket slit. Men man hinner väl med lite vila också, kanske.

Häck som borde jobbas med.


Sofias ben som (för tillfället) inte jobbar.


Utan solar istället :D

Imorn snurrar jag iväg till landet i en vecka. Kommer tillbaka nästa söndag för att sommarjobba som gravgrävare i tre veckor. Det blir nog spännande. Något annorlunda, liksom.

På mitt landställe finns det nästan ingen mobiltäckning. Det finns några områden med täckning, t.ex. i högra hörnet av fönstret bredvid min säng, på översta hyllan i skåpet i köket och på vårt ritbord i sovrummet. Jag får väl helt enkelt ställa nånstans där och hoppas på något trevligt sms. Jag ska nog inte hoppas på för mycket eftersom jag efter en vecka i Gran Canaria hade fått noll sms. Fatta hur poppis man känner sig då.

Men, hur som helst, så vill jag berätta för er att jag lagt in en ny liten funktion på bloggen. Om ni går in på ett inlägg (genom att trycka på "kommentarer" eller "permalink" eller hur ni nu vill), och tittar längst ner (där det står datum och lite så), så hittar ni en gilla-knapp. Den funkar precis som på fejjan. Om ni trycker på den, gillar ni mitt inlägg. Är det inte lite småkul :D? Använd den flitigt!

Jag fick precis över bilderna från GC från Johannas dator, så jag hinner inte lägga upp väldans många, men några stycken har jag minsann tid med. Sen måste jag packa inför imorgon. Det bästa med att åka tidigt är att man slipper äta frukost hemma (jag tycker inte om frukost - underdrift), utan man får oftast köpa nåt gott på statoil :D



Ser ni volymen på mitt hår där? Gosh.


Sofia - Johanna - Ida (och Sara bakom kameran)


Sofia med smutsigt hår vid stenpromenaden (kan inte kallas strandpromenad om det inte finns någon strand)


Sara, hahahaha

Jag tänkte bara titta in för att säga att jag kommit hem nu, för några timmar sedan. Jag mår bra. Jag har gått upp tre kilo (tack vare all-inclusive-delen). Wuho. Tjock och lycklig. Typ.

Vi hade fint väder, om än blåsigt. De tre första dagarna var det en jäkla massa moln som vägrade blåsa bort, vilket kanske var lite synd... men sen blev det très mycket bättre ;D. Jag lyckades att inte bränna mig i ansiktet eller på axlarna (alltså de ställen som man alltid bränner sig på), men istället blev hela magen knallröd. Höh? Magen? Oftaaa. Det var jobbigt. Så fort den rynkades så gjorde det ont. Men nu är jag glad och brun. Brun och glad. Très fint (Y)

Maten var mycket god (tydligen för god med tanke på viktuppgången) och jag åt. Hotellet var sketafint och fräscht. Fin service, även om det fanns en diskplockare som var sjukt ivrig att ta undan ens tallrikar. Så fort man tagit sista biten mat från tallriken så FOFF så var han där och plockade bort. Han försökte också prata med en på spanska hela tiden. Jag fattade inte ett bajs. Jag gav honom en blick som sa något i stil med "du-är-knäpp-som-tror-att-jag-ska-förstå-vad-du-säger-ser-du-inte-mina-sverige-flip-flops?"

Mer pladder kommer imorgon, tillsammans med bilder. Ni kan få en bild som jag hittade på Johannas facebook så länge:


Jag kände att den bäst beskriver mitt Gran Canaria-besök.