En historia som de flesta redan hört om, men som jag även kan dela med mig av här. Det var lite udda, lite smickrande, men ändå väldigt... förolämpande.


Det var första kvällen på Stocken (för utbölingar: Stockholms nation). När jag skulle gå därifrån råkade jag gå in i nån snubbe, så jag sa 'ursäkta' och traskade vidare. När jag börjar närma mig busshållplatsen kommer han fram till mig.

Han: Hej!
Jag: Nejmen hej på dig!
Han: Vad heter du?
Jag: Sofia. Du?
Han: Blabla (kommer aldrig ihåg namn sådär). Trevlig kväll på Stocken?

och så en massa babbel

När jag kommer fram till hållplatsen står han kvar där med mig och pratar en stund. Trevligt, tänkte jag. Först.

Han: Jaha, var i Uppsala bor du då?
Jag: Sala Backe
Han: Sala Backe, driver du med mig? Det är ju värsta slummen. (och mer prat om varför Sala Backe är dåligt)
Jag: Ursäkta? Sala Backe är asfint och mysigt. Det är ungefär samma som Hässelby där jag bodde förut.
Han: Har du bott i Hässelby? ("omg", typ)
Jag: Ja, är det något fel med det eller? Haha. Men vadå, bor du i Luthagen eller?
Han: Ja.
(Nähe? För er som inte vet så är Luthagen den finaste delen av Uppsala)
Jag: Svårgissat... Och om du hade bott kvar i Stockholm så hade du bott på Lidingö eller?
Han: Ja, om jag var gift... annars hade jag bott i Danderyd eller så.
(surprise)

(efter ett tag kommer det fram att han aldrig i hela sitt liv har åkt buss, utan han åker alltid taxi... "Buss är för fattigt folk.")

Han: Vad läser du får något nu då?
Jag: Biomedicin. Jag antar att du läser ekonomi? (eftersom du är sjukt dryg och inte klarar av att åka buss som normalt folk)
Han: Jag gjorde, är redan klar.
(aaahh.)

När bussen kommer tar jag fram busskortet för att gå på.

Han: Nej men vänta! Du får inte gå på!
Jag: Nähe, varför inte?
Han: Jag vill prata mer.
Jag: Jaha, men jag måste hem. Så.. hejdå, ha ett trevligt liv! (var lagom irriterad på snubben efter att han har förolämpat två av mina livsnästen)

Jag går på och när jag hälsar på busschauffören utropar han ett "Bra tjejen! Stå på dig!" Jag ba "ehehehe, jaaaa" (Y)

Så kommer jag fram till nästa busshållplats. Vem tror ni går på bussen om inte min käre ekonomivän. "Driv inte" (han hade seriöst sprungit ikapp bussen). Det tar ett tag för honom att gå på, för han fattar inte hur han ska betala (han är ju ny på det där, som sagt). Han frågar t.o.m. busschauffören hur lång tid det tar att åka taxi från Sala Backe.

Jag: Så du åker buss nu?
Han: Ja
Jag: Men alltså.. Varför sprang du efter bussen?
Han: Alltså.. jag var tvungen, jag tyckte du var så söt.
Jag: Jaha.. haha, tack.

...

Han: Kan inte jag får ditt mobilnummer?
Jag: Eh, nej. Vad ska du med det till?
Han: Jaaa.. om jag vill ringa dig någon gång och bjuda dig på bio, eller kanske middag.
Jag: Alltså, tack men nej tack. Jag är inte intresserad.
Han: Men varför inte då? Vad är det för fel?
Jag: Ehm... hur gammal är du?
Han: 29.
Jag: Precis. Och hur gammal är jag?
Han: 22?
Jag: Nejaaa, jag är 18.
Han: Så det är åldersskillnaden?
Jag: ... japp.

Typ, i alla fall. En av många anledningar. Ni kan ju gissa er till resten.

Och så gick han av vid nästa hållplats. Busschauffören fortsatte att heja på mig.


Och juste, han snusade också.