Ett inlägg från en jetlag-drabbad Sofia
Jag tänkte bara titta in för att säga att jag kommit hem nu, för några timmar sedan. Jag mår bra. Jag har gått upp tre kilo (tack vare all-inclusive-delen). Wuho. Tjock och lycklig. Typ.
Vi hade fint väder, om än blåsigt. De tre första dagarna var det en jäkla massa moln som vägrade blåsa bort, vilket kanske var lite synd... men sen blev det très mycket bättre ;D. Jag lyckades att inte bränna mig i ansiktet eller på axlarna (alltså de ställen som man alltid bränner sig på), men istället blev hela magen knallröd. Höh? Magen? Oftaaa. Det var jobbigt. Så fort den rynkades så gjorde det ont. Men nu är jag glad och brun. Brun och glad. Très fint (Y)
Maten var mycket god (tydligen för god med tanke på viktuppgången) och jag åt. Hotellet var sketafint och fräscht. Fin service, även om det fanns en diskplockare som var sjukt ivrig att ta undan ens tallrikar. Så fort man tagit sista biten mat från tallriken så FOFF så var han där och plockade bort. Han försökte också prata med en på spanska hela tiden. Jag fattade inte ett bajs. Jag gav honom en blick som sa något i stil med "du-är-knäpp-som-tror-att-jag-ska-förstå-vad-du-säger-ser-du-inte-mina-sverige-flip-flops?"
Mer pladder kommer imorgon, tillsammans med bilder. Ni kan få en bild som jag hittade på Johannas facebook så länge:
Jag kände att den bäst beskriver mitt Gran Canaria-besök.
Vi hade fint väder, om än blåsigt. De tre första dagarna var det en jäkla massa moln som vägrade blåsa bort, vilket kanske var lite synd... men sen blev det très mycket bättre ;D. Jag lyckades att inte bränna mig i ansiktet eller på axlarna (alltså de ställen som man alltid bränner sig på), men istället blev hela magen knallröd. Höh? Magen? Oftaaa. Det var jobbigt. Så fort den rynkades så gjorde det ont. Men nu är jag glad och brun. Brun och glad. Très fint (Y)
Maten var mycket god (tydligen för god med tanke på viktuppgången) och jag åt. Hotellet var sketafint och fräscht. Fin service, även om det fanns en diskplockare som var sjukt ivrig att ta undan ens tallrikar. Så fort man tagit sista biten mat från tallriken så FOFF så var han där och plockade bort. Han försökte också prata med en på spanska hela tiden. Jag fattade inte ett bajs. Jag gav honom en blick som sa något i stil med "du-är-knäpp-som-tror-att-jag-ska-förstå-vad-du-säger-ser-du-inte-mina-sverige-flip-flops?"
Mer pladder kommer imorgon, tillsammans med bilder. Ni kan få en bild som jag hittade på Johannas facebook så länge:
Jag kände att den bäst beskriver mitt Gran Canaria-besök.
Kommentarer
Postat av: Björkman
Haha.. de är bra, men som sagt.. de satte sig aldrig. Man skrattade och de passerade bara. I Hoodwinked fick jag flera sköna låtar t.ex. ("Red is Blue" är mycket bra) och ja.. den kändes mer vuxen med mysteriet och det där :)
Förresten, senaste gången jag var i Spanien (läääääääängesen) käkade jag också massa, kände sig som en gris hela tiden, men när jag kom hem hade jag gått ner fem kilo. Det tyckte jag var ganska ologiskt, nästan lite oförskämt. Iofs gick man ju mkt och spelade lite vattenpolo, men ändå..
Vet du svaret på min filmfråga på bloggen? (Jag har inte sett den i din filmlista dock, där den borde finnas..;)
Trackback