Som man har längtat! De två senaste veckorna har varit hemska. Gått omkring med huvudvärk hela dagarna p.g.a. en massa stress. Men nu är det SLUT! För jävla härligt.
För att "fira" jullovet, träffades vi några från klassen på Café 60 på kvällen sedan. I början var vi väl sex pers, sen kom fyra till. Asmysigt. Efter att ha suttit där i två timmar hade jag tryckt i mig en megastor blåbärsmuffins (som jag visserligen åt upp på 10 minuter, men ändå) och fem stora glas vatten. Gissa om jag var kissnödig när vi skulle därifrån. Som tur var fanns iaf en toalett där, så jag slapp dö...
Vi bestämde oss för att gå på bio, och gick därför till Hötorget därifrån. Efter lite diskussioner kring vilken film vi skulle se, blev det The day the Eart stood still. Jag hade hellre velat se Twilight som alla har sagt ska vara så himla bra (plus att killen i filmen tydligen ska vara grymt snygg), men jag blev totalt nedröstad. Jag visste att filmen inte hade fått så bra kritik, men valde att ge den en chans ändå och jag måste säga att den var ganska konstig. Jag tror att jag tyckte att den var dålig, men jag kan inte bestämma mig, för jag vet inte om jag förstod den eller inte. Hm, krångel.
När filmen var slut var klockan elva och alla drog hem. Jag som bor ända borta i Hässelby hade en bit att åka och var inte hemma förrän 20 över 12. Trevligt. Speciellt när man skulle gå ensam från bussen. Jippi, hatar det. Går alltid med nyckeln i handen, beredd att slå till nån om det skulle behövas. Inte för att en smäll från mig skulle göra särskilt ont, men man kan ju göra det bästa av situationen i alla fall. Passade på att lägga in ett ICE-nummer i mobilen innan jag klev av bussen. "In Case of Emergency". Alltså om jag ligger nästan död på marken så kan den som hittar mig ringa det numret för att få kontakt med mina föräldrar. Praktiskt ifall man nu skulle råka ut för något, gör det du mä...