Jag är nästan-sjuk. Det är inte roligt... skratta inte, för då får ni smaka på Jyrgen (Sofias onda sida tittar fram). Det är hemskt att vara nästan-sjuk. Man måste dra sig till skolan för att man inte är tillräckligt död för att stanna hemma, och när man är där så är det rena pinan. Mörda mig den som kan, för jag orkar inte gå till skolan imorn också. Faktiskt, så kan ni plantera (och nej, då menar jag inte plantera ett litet frö som ska växa upp och bli grande, det tar för lång tid) en bomb under min säng. Trevligt sätt att dö på. Kanske inte så härligt för de andra när de upptäcker mig. Sprängd i bitar, blod överallt. Mysigt till hundra procent... Lite Sofia i hörnet, lite Sofia under sängen, lite Sofia i garderoben. Man får se det från den ljusa sidan... de kommer att ha tjugo gånger så många minnen av mig. För jag vill bli ihågkommen.

"Om du skulle dö imorgon, vad skulle du göra?" Jag skulle göra nåt som gjorde att alla kom ihåg mig. Typ... strippa med en orangutang i rosa tanga dansandes kring benen, i kungens badrum tidigt på morgonen. Då blir han lite extra chockad, fortfarande lite pömsig, ni vet.