Det är många som inte vet detta om mig....

......     ..... . .. .... ...     .........

tihihi.... men jag har ett ärr i pannan (fråga mig inte om varför jag skrev alla punkter... jag skyller på kortslutning i hjärnan) (fråga mig inte heller om mitt ordval "tihihi"). Vill ni veta hur jag fick det? Vill ni inte? Nähä, okej. (Som om jag bryr mig, jag kommer att berätta det vad ni än säger).

Det var en idrottslektion i 9an, i Brommahallarna. Och som ni vet så är Brommahallarna uppbyggda av stora, grå tält, som i sin tur är uppbyggda av stora, tjocka, hårda (väldigt hårda) järnstolpar. (Ni kanske kan ana vad som händer sen? Inte? Nähä... dumsnutar..). I alla fall så lekte vi någon typ av kull, kinesiska muren kanske? Jag tänkte vara lite smidig och springa så nära väggen jag kunde för att inte kunna bli kullad av öhh... muren. Men jag antar att jag måste tappat hjärnan eller så, för jag lyckades springa rätt in i väggen, med huvet före, mitt på en av järnstolparna (vilka det finns ungefär fem av på hela den långa väggen). Klantigt, Sofia. Väldigt klantigt.

Hur som helst så fattade jag först inte att jag blödde... jag tyckte bara att det gjorde lite ont i tanden (öhö?). Men när jag vänder mig om är det någon som börjar skrika "BLOOOOD!", och det tar ett litet tag innan jag inser att det är mig personen syftar på. Självklart blir man ju lite chockad när man blöder i huvet, då man inte hade ont för fem öre, så jag stapplade fram lite fint på golvet och såg i ögonvrån hur Mr. Artigas kommer springandes med sin lilla första hjälpen-väska (den var grön)... (det såg väldigt flummigt ut)... (Artigas alltså, inte det faktum att väskan var grön). Så jag fick ligga där på golvet och bli ompysslad. Alla stod i en fin liten ring runt omkring... också väldigt flummigt.

Sen blev jag tvungen att traska igenom hela skolbyggnaden med ett stort bandage runt huvet (hett som attan) för att ta mig till skolsyster. Hon bokade en tid på Närakuten och jag fick åka dit och sy 3-4 stygn och det var DÅ jag fick mitt ärr (vilket var det jag skulle berätta för första början, inlägget blev nu väääldigt långt.. hehe, oups).







Sådär fin var jag --->


För några veckor sedan skickade vi in en bild på mitt ärr till försäkringsbolaget, i hopp om att få lite pengar för det. Tyvärr har jag ingen bild på ärret... attans... den är på muttis och vatis dator. Jag fixar det sen. Det syns inte mycket i alla fall. Menmen, jag fick i alla fall 6400kr. WOHO! Är inte det bra gjort? 6400 spänn för i princip ingenting. Det gjorde inte ont, jag fick sluta tidigare den dan (fick inte vara kvar i skolan för doktorn), ärret syns knappt, jag fick massor av bullar av vati medan vi väntade på min akuttid. Nemas problemas. Den enda nackdelen är väl att jag var tvungen att traska omkring med ett stort plåster i pannan i en vecka. Inte så väldans fint, kan tyckas.


Åjuste, rubriken... Jag tänkte på Markolioos låt "Rik som ett troll". Jag lyssnade mycket på Markolioo när jag var liten. För jag var cool.