Vad som gör mig

Glad: Komplimanger. Att få höra att man är lite extra bra eller att man är söt eller vad som helst. Vem blir inte glad av att få en komplimang? Jag kommer också ofta på mig själv med att sitta och le när jag ser på film. Som jag nämnde i inlägget om varför jag tycker så mycket om film, så finns det de filmer som är så sjukt klockrena på nåt vis. Då blir jag glad. Sjukt random saker gör mig också glad. Sånt kan göra en hel dag.

Irriterad: Jag kan bli så grovt irriterad på dryga människor (detta betyder inte att jag alltid blir irriterad på dryga människor). Eller såna som är omöjliga att diskutera med för att de håller så jäkla fast vid vad de tycker och vägrar ta till sig något annat. Eller när någon håller på och småler hela tiden när man själv står där arg och irriterad och försöker få den att förstå, men, framför allt, människor som säger åt mig hur jag känner, vad jag gör eller varför jag gjort något. Det vet väl förtusan inte de någonting om? Okej om de säger att "jamen det kanske är såhär..." men, ja.

Stolt: När jag själv lyckas med ett prov eller inlämning som jag känt mig osäker på, och när mina systrar gör så bra ifrån sig på sina tävlingar. När Ida har sjungit och dansat på sina uppvisningar, när pappa gör sådär coola saker på sitt jobb och när han kan hantera såna situationer så sjukt bra. Att mamma är så händig trots att hon är kvinna och att hon ofta får beröm för hennes jobb. Min familj gör mig stolt.

Rädd: När någon i min familj ringer mig när jag är i skolan. Jag blir livrädd. Rädd för att det ska vara någon som råkat ut för en olycka och hamnat på sjukhus, någon som dött eller vad som helst. Jag får alltid panik. En gång ringde min mutti mig fyra gånger i rad när jag satt på mattelektionen. När jag sedan jätteorolig ringer upp henne säger hon "Nejmen jag ville bara fråga om vi hade boken Blablabla eller om jag ska köpa den." Vad.Fasen.

Ledsen: När jag blir bortglömd.

Äcklad: Tanken på att äta något äckligt, speciellt saliv. Tänk er American Pie Band Camp när de häller saliv i hans burk istället för läsk? Eller när Tyke i Hem till Midgård dricker upp vattnet som alla andra spottat och snorat i. Jag spyr nästan. Grejen är att jag klarar av att titta på typ... Bones eller Saw när jag äter, men saliv... går så jäkla bort.