Under mitt dagliga stresspringande till bussen imorse halkade jag på dödsis. Sån som bara ligger och gömmer sig under ett lager snö. Sån som får en att tänka att "Nejmen det HÄR är inte halt. Jag springer som en gud över det HÄR lilla".



Senare var jag nära att slicka på såret. Jag trodde att det var sylt från min bulle.


(Slår btw vad om att det tar ett tag för er att förstå hur jag håller handen på det där fotot. Det gjorde det i alla fall för mig.)