Idag när jag var på väg hem från bussen gick jag och tänkte på vad jag skulle skriva om i min blogg... och så slog det mig som cornflakes från gode gut i himlen: SNÖ! Det började snöa. Visst, inte så jätteskumt kan man tänka sig, men hörni.. DET VAR HELT BLÅ HIMMEL. Inte ett enda litet moln hade jag över mig. Vart sjutton kom snön ifrån? Tro inte att det var några träd som ruskade av sig, eller att Gud skakade sina duntäcken, för det snöade hela vägen hem! Så det så.

Om man tittar på himlen, så är den blå... det är alla överens om. Vattnet däremot... det är lite krångligare. När det ligger och flyter där det ska så ser det blått ut, men när man tar upp det i handen är det genomskinligt. Okej, visst... man brukar säga att det är himlen som speglar sig i vattnet, och att det är därför som det ser blått ut... Jag vet inte om jag går med på det.
Ni vet i lite varmare länder, typ Cypern, så är vattnet turkost. Är himlen turkos eller? Nej, just det. Så jag funderar på om det finns något i vattnet, eller i havet, som ger det liiiite färg, fast färgen syns inte om den inte är i stor mängd. Det är som H&M's tops... det finns tre olika färger att välja på: rosa, blå, vit. "Åh, rosa! Coolt." tänker man, för att topsen ser jätterosa ut i sin lilla låda. Men när man sedan tar ut en ensam liten tops, är den i princip färglös. Man har blivit lurad. Snopet. Hm.. i alla fall. Vad jag vill komma fram till är att pyttelite färg i en tops ger jättemycket färg till många topsar. Lite färg i lite vatten ger mycket färg till mycket vatten. Kan det vara så?
Fast! Om man då tittar i t.ex. ett litermått med vatten, är det fortfarande väldigt färglöst... Så.. hur mycket vatten måste det isåfall vara för att det ska bli någon färg? Två liter? En balja? Ett badkar? En sjö?

Antingen är jag helt ute och cyklar (hjälp mig isåfall), eller så är vatten väldigt lustigt.

Hur får de in de små bubblorna i glaskuben? Det är ett litet mysterium för mig... Det syns ju inga små hål på ytan? Plus att bubblorna är übersmå, måste ha varit ett litet sugrör. Görs de för hand eller med maskin? Maskin, va? Palla sitta och blåsa in en miljon bubblor i en miljon små glaskuber... Så måste det i alla fall vara. Men fortfarande... ge mig svar någon.

Vad ser jag när jag tittar ut genom fönstret?
Mina gamla grannar knyter fast ett jättepaket på sitt biltak. Det ser nästan ut som två gamla sängar, för minimänniskor. Kanske de skänker dem till dvärgsällskapet. Who knows... snälla är de i vilket fall. Där ser jag Mälaren också, halvt täckt av is, resten av vattnet flyter på som vanligt. Vädret är väl inte det bästa. Moln över hela himlen, lite svagt rosa längst bort vid trädhorisonten. Taken är täckta med snö, vilket de inte har varit på länge... tack vare vårt skitväder. Det är nu i januari som den riktiga snön kommer nuförtiden, tydligen. Annat var det när man var liten... då kom snön redan i december, om inte tidigare, och stannade kvar fram tills den smälte bort i februari, eller liknande. Det var tider det. "På den tiden jag var ung, då kom snön när den skulle..."    "När jag var liten, då var Pluto en planet...". Saker och ting förändras med åren. Det har man ju förstått...

Idag kom jag att tänka på en sak: Vi ser inte oss själva på samma sätt som alla andra gör.
Bilden som vi har av oss själva i huvudet är spegelvänd. Det är ju oftast i speglar som vi tittar på oss. Även om det kanske inte skiljer särskilt mycket, så ser man faktiskt annorlunda ut spegelvänd om man jämför med verkligheten. Det är ju väldigt få människor som har identiska ansiktshalvor. Så för de som inte har det, det vill säga nästan alla, blir man rätt så olik sig själv om man byter plats på dem, om man jämför med hur man ser ut i verkligheten.
Det är därför som så många tycker att man blir ful på kort! För när man tar kort med en kamera, blir bilden inte spegelvänd, visst? På kort ser man alltså ut som alla andra ser en, men helt olik det sätt som man själv är van vid att se sig. Jag tror också att det här har någonting att göra med dessa unika fotogeniska människor - alltså såna som alltid blir bra på kort. Det måste betyda att de har identiska ansiktshalvor, eller har jag fel?
Hm, jag måste nog tänka vidare på den här saken... men det är en bra start tycker jag, inte sant?

Triple rhyme:
Did you hear the bird?
It was singing 'bout freedom
but soon it was dead.


Free verse:
I was outside walking when I came to a crossing.
There was one long, and one short path.
The longer path was crooked and troublesome.
The short path was straight and peaceful.
I took the longer path.
Later, I came to another crossing.
One of the paths was dark and the other was light.
I took the dark one.
When I've walked for a long time on the dark road,
I found a treasure.


The first one is pretty good, isn't it :D? Haha...

Min kära moder har faktiskt två efternamn, både Klöfverskjöld och Nyberg. Jag antar att hon behöll sitt "egna" efternamn (Klöfverskjöld) för det är ett adelsnamn, eller vad man säger. Nu är det så att jag har chansen att få heta Klöfverskjöld jag med! Eller Klöfverskjöld Nyberg... Då är bara frågan: Skulle jag vilja heta så livet ut? I och för sig så kan man nog byta tillbaka, men det kostar ju. Jag tror inte att jag skulle vilja betala en massa pengar för att byta namn sjutton gånger fram och tillbaka (jag är så velig av mig). Så rik är inte jag. Men jag måste fundera väldigt noga på den här saken. Någon som vill tycka till? 

Smaka lite på dem:

Sofia Nyberg
Sofia Klöfverskjöld
Sofia Klöfverskjöld Nyberg