Quentin Tarantinos 'Reservoir Dogs'

'The Imaginarium of Doctor Parnassus' med Heath Ledger, Johnny Depp och Jude Law (tre snyggingar i en är lika med sUperbra)

'Music And Lyrics' - en vanlig, hederlig Hugh Grant-romcom-film

Och sist men inte minst - Tim Burtons 'James och jättepersikan'


Filmkväll, here I come

Jag och mina fina grupp Sildenafil sitter och har mysmiddag med faddrarna i Ekonomikumparken. På marken finns det en jäklans massa klöver och jag börjar då prata om att min syster, hon har minsann hittat minst tre fyrklöver, men inte tusan har jag någonsin hittat en enda. Jag sitter och pillar lite i gräset, tar upp en klöver. Tre blad.

Pillar lite till, tar upp en andra klöver.

Kan ni gissa hur många blad? Kan ni det eller?

FYRAAAAAA.

Det var seriöst helt galet coolt. Jag menar, hur ofta pratar man om hur man aldrig hittar fyrklöver? Typ aldrig. Och så ba... KACHING! Men, ja. Den där fyrklövern gjorde typ mitt år. Episkt.

I vår familj är vi inte särskilt religiösa. Mamma och pappa gick till och med ur svenska kyrkan förra året (men avrådde oss från att göra det innan vi gift oss, så att vi får ha mysiga kyrkobröllop). Så när jag och Ida kom i konfirmationsåldern sa vi att den enda anledningen till att vi skulle konfirmera oss skulle vara presenterna och eventuellt lägret. M&p kom då med lösningen att vi får en avslutningspresent när vi slutar nian, istället för konfirmationspresenter. Asbra, tyckte vi (Y). Så när Ida slutade nian fick hon en betald resa till Göteborg med sin pojkvän och Liseberg. När jag slutade nian valde jag att åka till mysiga Linköping med mamma och shoppa upp pengarna. Men så kom Johanna.

Hon ville väldigt väldigt gärna åka på det där lägret, för att alla säger att det är så sjukt apkul. Eftersom detta bröt mot våra tidigare traditioner, blev det lite fel. Johanna ville fortfarande ha avslutningspresenten, vilket innebar att själva konfirmationen inte blev så märkvärdig. Familjen, mor- och farföräldrar och lite fika fick räcka. Dock kände m&p att de var tvungna att köpa nååågonting. Bara nåt litet.

Så då köpte de 18 rör pringles.

Vilket är just varför jag älskar mina föräldrar.

Imorgon är det upprop. Jag ska ta mig till Biomedicum på andra sidan stan (vilket alltså tar 22 min). För att lyckas med detta måste jag åka buss, så när min pappa var här igår köpte vi ett busskort till mig. När jag betalat säger hon i kassan "Kortet börjar gälla när du för första gången trycker på ettan".

and I went like "whaaat?"

Jag: Eh, hehe, vilken etta?
Tjej i kassa: Den *pekar på en etta*
Jag: Ska jag trycka på den nu?
Tjej i kassa: Du ska trycka på den när du ska aktivera kortet
Jag: Jaha...
Tjej i kassa: Så första gången du åker buss trycker du på ettan

Jag gav upp mitt försök att förstå, gick ut och panikade en aning inför min första bussresa. På vägen tillbaka till bilen smög jag förbi en buss för att se hur det såg ut. Jag såg en etta i alla fall.

Eller fan, vänta. Haha, vem i helvete röstade på alla kategorier på frågan? Hahaha. Kom fram!

(tar det som en grov komplimang eftersom det innebär att hela min blogg är superawesome, vilket i sin tur innebär att personen i fråga får välja ett ämne till ett inlägg ;)

För en gångs skull har jag svarat på era kommentarer! Dock bara i ett inlägg. "så var man helt plötsligt vuxen". Det var lite kul, kanske något man borde fortsätta med. Men ja, nu försvann min chattkompis på facebook, inläggen på bloglovin är slut och jag får inte lyssna fler gånger på Pocketful of Sunshine med Natasha Bedingfield så nu blir det lite serier och chips för mig.

Puss på er mina små pringlesrör!


(btw, min lillasyster Johanna konfirmerade sig i söndags, GRATTIS IGEN!, och i vår familj har vi lite speciella regler kring konfirmation, vilket innebar att Johanna i konfirmationspresent fick 18 rör pringles. så jäkla bäst.)

(och jag kan berätta om reglerna imorn)

Är det någon mer än jag som älskar Wulff&Morgenthaler? Ibland det bästa som finns. Jag går in på deras hemsida flera gånger per dag, bara för att se att de inte uppdaterat på två veckor. ALLTID. Sen när de väl uppdaterar så kommer 14 st på samma gång, så måste man sitta där jättelänge och läsa. Det är inte bra.

Istället för att skratta lite varje dag, skrattar man bara en gång varannan vecka.

Wulff&Morgenthaler misslyckas i sitt försök att förlänga folks liv.

Jag har precis fått hem saker från cdon.com (din skivbutik på nätet). Vill ni veta vad det var? Vill ni det vill ni det vill ni det?

Tamtamtaram:

The Bounty Hunter med min nya favvoskådis - Gerard Butler. Spelar annars i The Ugly Truth, P.S. I Love You, 300 och Phantom of the Opera. Han är najs!

Så var det även tre serier som folk har tjatat på mig att jag måste se. Lisa tipsade om True Blood, "De har sex hela tiden. Jag älskar vampyrsex." Serierna köpte jag för 99:- styck, filmen gick på 19. HUR BRA? cdon har feta rean. Bara ett tips, typ.


Och just nu lyssnar jag på lite Skrillex. Varför? För att här är det fett med fest.

(not)

eller inte.

Här sitter jag nu i min lägenhet i Uppsala. En egen lägenhet, alldeles för mig själv. Utan familj och vänner, tycker lite smått synd om mig själv. Vänner att umgås med träffar jag inom kort, men familjen har stannat kvar borta i Stockholm. Det gör mig ledsen att jag inte längre har dem runt mig hela tiden. Många tycker säkert att det är skönt att bo själv (vilket delvis är sant), men jag är så van vid att ständigt ha någon i huset (förutom mig själv), så nu blir det bara jättekonstigt och sorgligt. Jag är faktiskt bara 18. Jag hade lätt kunnat vänta med pluggeriet och bo kvar hemma i ett år. Fast så blev det icke.

Men ja, bara 18. Jag känner mig inte vuxen nånstans. Den enda maten jag kan laga är köttbullar, falukorv, blodpudding, nudlar och lövbiffar. Jag vet inte ett skvatt om försäkringar, är inte jättebra på att betala räkningar eller på att tvätta med jämna mellanrum. Jag har inte tagit körkort och jag har än så länge inte förstått hur man egentligen byter ett lysrör.

Jag är ju för tusan bara barnet. Hur ska detta gå?

Som ni kanske förstod av ett tidigare inlägg, så har jag varit i Danmark i sommar. Hela familjen hade hyrt ett hus en bit utanför Skagen i en vecka. Myspys!

Vad vi snabbt kunde konstatera var att klädmodet i Danmark är lite annorlunda än hos oss i Sverige.

'Vart jag mig i världen vänder' med Den svenska björnstammen. Jag såg dem på Emmaboda och alltså, fy helvete vad bra de var. Det första de gjorde var att kasta ut en hel björk i publiken. Jag kommer definitivt se dem live igen, no doubt.

Njut av årets bästa låt ;)

Idag fick jag mitt lilla välkomstpaket från Uppsala universitet. Info om upprop, biomedicinprogrammet, karta över byggnaden... och nollningsschemat.

Nollningsschemat gäller för fem veckor.

Det är middagar, fester, pubrundor, grillning, brännboll, kräftskiva etc. etc. I välkomstbrevet står även att "Räkna med heltidsstudier från första dagen". Jag gillare.

Och jag är väldigt ledsen familj och vänner, men jag blir nog fast i Uppsala en bra bit framåt. Men Lisa, om du läser det här så kan jag säga att jag prioriterar dig, med tanke på att du bestämt dig för att försvinna från landet det närmsta året. Så i alla mina små luckor klämmer vi in lilla dig, helt enkelt! Pusspåreh.

Tänk er att för första gången öppna ögonen och insupa allt som händer runt omkring. Inte som nyfödd bebis, utan nyfödd vuxen. Man lägger märke till allting. Hör allt, ser allt. Och man kan gå runt som man vill, känna på vad man vill. Man ligger inte helt hjälplös i en liten stol med en napp i munnen. Jag vet hur härligt det kan vara att uppleva en sak för första gången. Att istället uppleva allting för första gången måste vara storslaget.

Det första jag skulle vilja se är stjärnhimlen, för den får mig alltid att fundera.
Det första jag skulle vilja känna lukten av är nybakta bullar, för det får mig att känna mig trygg.
Det första jag skulle vilja känna smaken av är nyplockade hallon, för det äter jag aldrig trots att det är så gott.
Det första jag skulle vilja känna känslan av är en kram från någon som betyder mycket för mig, för det är viktigt att såna personer finns.
Det första jag skulle vilja höra är All these things that I've done med The killers, för den låten får mig att känna mig stark.

Och det första jag skulle göra är att baka en kladdkaka och titta på Fairly Odd Parents, bara för att det är den bästa mat/tv-kombon som finns.

I fredags flyttade vi ut alla mina saker från mitt rum, slängde in allt i ett släp och körde iväg till Uppsala och min nya, superba lägenhet. En säng, en tv-bänk, en fåtölj, en lampa, 10 flyttkartonger, en massa smålådor och min djävulsgaffel. Det viktigaste fick stanna kvar hemma tills jag flyttar dit - dvs min dator, tv, kudde och kläder. Och glasögon. Annars är jag ju helt chanslös.

Vid flytt får man räkna med ett smärre kaos, men detta var grovt. En massa verktyg, lite plankor, sjukt många kartonger med icke ihopsatta IKEA-möbler med (mycket) mera låg redan där när vi kom med flyttlasset. Tänk er sedan att skyffla in resten. Allt på 28 kvadrat. På de två kvadratmetrarna som blev över skulle vi sedan bygga möbler.

Kaos.

Men nu är det bättre. På två dagar byggde vi garderob, bokhylla, skrivbord och vägghylla. Jag var duktig nog att sätta på soffklädseln (vilket är betydligt jobbigare än vad man kan tro, eftersom den älskar att krympa i tvätten) och packa ur en flyttlåda, innehållandes bl.a. filmer, pärmar och skrivbordsprylar. Mitt skrivbord har en låda, vilken nu är fullständigt fylld med allt som ska vara i närheten av skrivbordet = kaos i skrivbordet.

Även: Kaos i badrumsskåpet. Det visade sig att jag ägde betydligt fler såna prylar än jag trodde.

Och fortfarande: Kaos i resten av lägenheten, då jag la sånt som jag inte riktigt visste var det skulle vara på random ställen i bokhyllan, i någon random liten låda, på sängen eller ovanpå en annan flyttkartong. Detta innebär alltså att jag inte hittar ett piss av ett piss.

Och jag har alltså inte flyttat in ännu. Det här kommer gå så jäkla bra. Tror ni inte?